onsdag 30 december 2009

MVC & tant-besök

Jag tog mig iväg till Likenäs, tro det eller ej!
Väl där stack de mig i armen och vägde mig. Otroligt nog har jag gått ner allt utom 2 kg! Wow.. Nu ska bara allt löst hängande sträckas upp så är man som ny igen. Men det är nog inte så jäkla "bara" de...

När jag kom hem så fick jag ett efterlängtat besök av tre snygga tanter och en mycket god äppelpaj. Det snosades på William, dracks kaffe och snackades en himla massa skit. Just the way I like it! Hoppas ni dyker upp snart igen :)

Tant Brun

Tant Grön

Tant Gredelin

Sen bytte mamma av dom och snosade ytterligare lite till med trötta Wille, som till slut somnade i mormors famn efter att ha varit vaken i 8 timmar.

Nu inväntar vi bara Robin som ska komma på lite tjej-rådgivning och pepparkakssmask. Om han nu dyker upp idag, det återstår väl att se :p

Och nej, jag vet fortfarande inte vad som händer imorgon...

Ciao!

tisdag 29 december 2009

Istid

Jag tror bestämt att nya istiden är på väg.
Jo, det är helt sant!
Jag har då i alla fall frusit ihjäl bara av att titta på termometern.
Jag tänker absolut inte sticka näsan utanför dörren så länge det är så här kallt.
Förutom imorgon då. En liten stund. Och om jag inte dör på fläcken då så väntas ett efterlängtat besök av Micka, Ellen & Ida. Micka har ju trots allt lovat komma hit sen vi flyttade hit... *host*

Nåja, nog om detta. Idag har Jenny-bus lekt med mig i några timmar. Vi dödade tiden med att kolla på gamla bilder och få oss några goda, högljudda skratt. Så det kan gå, säger jag bara..
William har även badat idag, eftersom han imorse hade dränkt sitt hår i någon stylingprodukt jag måste få namnet på. Han såg ut som en hemlös...


För tillfället har jag megatråkigt och sitter därför som värsta datanörden framför den här dumburken och chattar järnet. Tråkigt bara att ingen vill chatta tillbaka...
Lasse har lämnat mig. Ja, det är sant. För Fredrik. Kan ni tro era ögon?! Han hade Wii, och det slog William. Förmodligen för att det var lättare att säga...

Nej, nog om mitt otroligt händelserika liv. Om ni inte börjar kommentera snart kanske jag slutar hålla er uppdaterade om det. Det ni!

Ciao!

Panik-tisdag


Jag börjar få lite smått panik inför nyår. Hur, var och med vem spenderar man denna kväll?!
Eftersom det känns som om alla vi känner ska ut på fest någonstans så har jag en känsla av att vi blir helt allena här hemma... Så, om någon faktiskt inte ska ut på krogen utan kan tänka sig att spendera kvällen med oss:
GIVE ME A CALL!

söndag 27 december 2009

Shame on us

Idag har jag tittat på två tv-program som verkligen fått mig att tänka efter.
Det första handlade om AIDS bland barn och föräldrar i Afrika. Man fick se otroligt hemska bilder på så smala människor att jag undrade hur man kunde leva och samtidigt inte bestå av annat än skinn och ben!
Dokumentären träffade en mamma med en 4-årig dotter som skulle till sjukhuset för att få svar på om hon bar viruset AIDS. Men resan till sjukhuset var ingen självklarhet, utan en 9 timmars promenad ifrån hennes by. Efter denna långa vandring möts hon av beskedet att både hon och hennes dotter hade AIDS. 3 månader senare var hon död, och ännu ett barn föräldralöst.
De visade även ett barnhem för föräldralösa barn där 500 drabbade barn bodde, och under de 4 timmar filmteamet spenderade där såg de bara 2 vuxna. Där fanns 5-åringar som tog hand om andra föräldralösa spädbarn, eftersom de inte hade någon annan. Berättaren kallade hemmet för en stad styrd av barn. Barn som tog hand om barn. Barn som inte hade en aning om att de själva bar viruset som tagit hela deras familj ifrån dem.

Den andra dokumentären handlade om samhällets skillnader i Indien. På landet fanns jordbrukare som kämpade för att överleva dagen. Nomader vandrade landet runt för att hitta mat åt sina djur. Vi fick även träffa en kvinna vars man tagit livet av sig p.g.a. sina skulder, och lämnat henne ensam med 3 barn och en blind svärfar. Dessa skulle hon då försörja själv. Man fick se en bild på en hög med ris, kanske lika stor som en vanlig svensk tallrik, som den familjen skulle klara sig på i 3 dagar. Det fick en verkligen att förstå hur själviska och bortskämda vi är.
Här hemma sitter vi och beklagar oss över att vi inte har råd att köpa den senaste datorn eller snyggaste klänningen. Vi slänger mat som de skulle ge en arm för att få!



Det här fick mig verkligen att tänka efter, och jag har nu bestämt mig för att när vår ekonomi stabiliserats ska jag skaffa ett fadderbarn. Jag kanske inte kan förändra situationen i ett helt land, inte ens i en hel by, men jag kan förändra livet för en ensam individ och kanske ge den en bättre chans.

Jul-slut

Ja, nu är det enligt mig slut på julen.
Juldagen spenderade vi i Torsby hos moster Rita, eftersom hon jobbat på julafton.
Där serverades massa mumsig mat och vi fick även besök av Christmas Man. (Ja, det var mammas engelska ord för Tomte.)

Det var även under vistelsen där som William log sitt första riktiga leende! Helt gudomligt, och vilka känslor det väcker! Kusin Linda lyckades även fånga det på kort, men den bilden kan jag nog räkna med att inte få eftersom jag än idag inte fått korten från förra julen hon lovade ;)

Igår kom Bobby hit igen, men han var lika rädd för brorsan som tidigare. Wille ser nog farlig ut!
På kvällen skjutsade jag upp syrran till Folkan på fest. Insåg även hur dryga fulla folk kan vara då, när man själv är nykter! :p

Nu sitter jag och väntar på att Linn & Lötta ska komma hit. X-tramormor har ju ännu inte träffat William! Sen ska jag även snika mig lite klippning av Linn...

Ciao!

Christmas man

fredag 25 december 2009

Dopparedan!

Ja, då har årets julafton lidit mot sitt slut, och den blev precis lika bra som tidigare jular.
Bobby kom hit imorse och lekte med oss några timmar. Det var inte det lättaste att få klart all mat och oss själva samtidigt som man skulle passa honom & William, men som tur var kom pappa hit och hjälpte oss!
Innan vi skulle äta skjutsade Lasse tillbaka Bobby till Malung och kom tillbaka alldeles lagom till maten. Mamma, Sandra, Jonathan & farmor kom också, och vid 4-tiden satt vi äntligen till bords.
Därefter var det dags för julklappsutdelning. William fick en massa fina presenter, bl.a. ett babygym han kan ligga och filosofera i av morfar :)
Själv fick jag vågtången jag nämnde tidigare, en ny plattång, en klänning, en amningsbh, vantar & pengar. Mycket välbehövligt!
Därefter serverades det Ris a la malta och kaffe, och därefter har vi suttit och diskuterat allt från förlossningar till cognac-choklad.
Har haft en supertrevlig dag/kväll och nu ska det bli riktigt skönt att krypa ner i sängen. Imorgon bär det av till moster i Torsby för ännu mera julfirande, och ännu mera mat!

God jul än en gång!




onsdag 23 december 2009

Dan före dopparedan

Idag försov vi oss än en gång. Helt otroligt att man inte kan reagera när klockan ringer på morgonen!
I alla fall så kom vi upp vid halv 11. Efter frukosten tog jag & William en promenad med vagnen, och jag var helt slut när vi kom tillbaka. Men det var skönt att få lite motion, det var ett tag sen...
Därefter åkte vi och handlade det sista inför morgondagen, och det gjorde även resten av befolkningen i Stöllet. Var helt fullt i affären, jag tror aldrig det varit så många människor där inne samtidigt tidigare!
När vi kom hem passade jag på att dammsuga eftersom Wille fortfarande snarkade i bilbarnstolen.
Nu är vi hemma hos pappa och gör Ris a la malta & Gubbröra, eftersom vi inte har någon plats i vårt minikylskåp hemma. Sen bär det hemåt för att ta in och klä granen. Sen är julafton välkommen!

Imorgon bitti kommer Bobby för att tillbringa några timmar hos oss. Därefter kommer mamma, Sandra, Jonathan, pappa & farmor för att äta massa god mat och öppna julklappar.

Men nu börjar William tycka illa om att ligga på golvet, så nu är det dags för mig att dra!

GOD JUL!

tisdag 22 december 2009

Dan före dan före dopparedan!

Ja, nu är det faktiskt bara 1.5 dag kvar till julafton!
Stress är nog bara förnamnet om morgondagen, men det är det värt.
Ska jaga iväg Lasse för att hämta gran då också, så man får klä den nån gång. Sen har vi riktig julstämning här hemma :) Städning står nog också på schemat... Kul!

William har de senaste dagarna haft svårt att sova under dagen, vilket resulterar i en väldigt arg och ledsen kille när kvällen kommer. Just nu ligger han och tuttar på pappas finger i soffan, då mår han som bäst tror jag :p

Syrran har varit här och kidnappat Carro också, så inatt får vi sova utan snarkningar. Om nu inte pappa Lasse tar över den rollen...

Nu ska jag i alla fall sätta på en film som jag ännu inte hittat och sedan är det dags för sängen tror jag bestämt. Efter vår långa sovmorgon idag måste vi nog vända tillbaks dygnet igen, annars blir det inget gjort imorgon!



Vart har alla vänner tagit vägen?

Higher

Idag skulle Lasse till Torsby & därför hade jag och Wille tänkt följa med. Så vi ställde alarmet på 9 imorse och vaknade vid halv 12.. Vi suger på att komma upp i tid.
Så, Lasse fick åka själv och vi stannade hemma. Syrran var nyss här och lämnade av julklapparna. Nu fattas bara jugranen, som jag för övrigt ska skicka iväg Lasse att hämta first thing tomorrow morning.

Nu väntar några sköna avsnitt One Tree Hill & mys med Wille i soffan. Det gillar vi!
För övrigt tänkte vi försöka komma ut med vagnen idag, får väl se hur det går..

Ciao!

Carro gillar förmodligen inte nallen...

måndag 21 december 2009

Trick'r Treat

Laddade hem en film som fått jättebra betyg igår, Trick'r Treat. Och jag förstår inte vad det är för sjuka, psykiskt störda människor som 1. kommit på att göra filmen. 2. gett den bra betyg.
Vi tittade ungefär 30 minuter innan vi höll på att spy. Den var inte läskig, den var inte bra. Den var bara... vidrig och förvriden!

Nu är det dags för frukost, tycker jag. Men eftersom mannagrynen och flingorna är slut så har jag en känsla av att jag måste åka till affären först...


Någon som vill komma hit och baka lussekatter åt mig?

söndag 20 december 2009

Kära tomten

Till alla som frågat vad jag önskar mig, som jag svarat att jag inte vet:
Jag har kommit på något!
Jag har länge tänkt köpa en sån här själv, men då jag sett den någonstans har jag blivit för snål..
Så, en sådan får ni mer än gärna ge mig i julklapp! :)
Den finns på OnOff och heter vågtång 5838 från märket OBH nordica, tomten...

Idag har vi i alla fall besökt morfar Lars, där det bjöds på lussekatter & mjölk. Det gillar vi!

P.S: Jag har inte bara en äcklig hund, jag har en ganska konstig hund också.
Hon tror nog själv att hon är en katt... D.S

Har du knäck i lurarna?!

Jag förstår inte varför jag varje jul ska ge mig in på att göra knäck. Jag har absolut inte tålamod till att misslyckas 99 gånger av 100! Antingen blir den för lös eller för hård, eller så går papperet inte att få av, eller så blir den bränd... Det finns ungefär en miljon saker som kan gå fel och jag lyckas med alla. Så varför ska jag ändå envisas med att fortsätta försöka? Jag får ju ändå bara ett vansinnesutbrott! Så nu ger jag upp. Är det någon som vill ha knäck till jul kan de bannemig ta med det själva!

Ischoklad däremot, är jag nog expert på att göra. :) Så det har jag gjort ganska mycket av. För mycket. Alldeles för mycket... Ett tips: gör inte ischoklad på ljus blockchoklad. Det är mycket godare med mörk.

För övrigt ska vi försöka ta oss iväg till pappa idag och hälsa på, kanske snika oss lite mat också om han råkar ha till övers.. :) Jag ska bara försöka göra mig själv anständig (vilket inte alltid är så lätt kan jag lova) och låta William vakna först.

Åh, jo förresten! Jag glömde nog berätta för er
: imorse när vi vaknade upptäckte Lasse att Carro hade antingen bajsat eller spytt nere i köket. (Anledningen till att vi inte vet vilken av deland!rna hon gjort är för att hon äter bajs, vilket då leder till att hon även spyr bajs) Efter att han torkat upp det kom han upp i sängen igen och Carro följde med. Sedan spydde hon över hela golvet där också, än en gång med bajs.
Jag har en mycke
t äcklig hund!

finally!

Äntligen fungerar det att ladda upp bilder igen!
Här har ni nu bilden jag utlovade igår ;)


lördag 19 december 2009

Förlåt, igen...

Jag vet att jag är urdålig på att lägga ut bilder, men det är inte mitt fel.
Det beror på vår skitdator, eller om det är internetkrupp eller vad det nu är..
I vilket fall som helst så funkar det inte att ladda upp bilder, så ni kan inte skylla på mig.
Jag har försökt ungefär 30000 ggr utan framgång så nu ger jag upp.

I alla fall så badade William för första gången idag, och han sa inte ett ord. Lite svårt att avgöra om han gillade det eller inte då...

Och här hade jag tänkt placera en urmysig bild på honom i baljan, men den får ni helt enkelt klarar er utan!

fredag 18 december 2009

BVC

Idag har vi varit på ännu ett besök hos Karin.
William vägde nu 5080 och var 59 cm lång :)
Tycker han är gigantisk redan, och han är inte ens en månad! Helt otroligt. Man vill nästan inte att han ska bli nåt större nu... :p



Fick även svaret på varför jag haft feber och varit dålig också, och det var inte tack vare någon läkare varken i Likenäs eller Karlstad.
Nej, det var tack vare Brita, min barnmorska. När hon ropade in mig för att boka en tid för efterkontroll berättade jag om problemen jag haft efter förlossningen, och hon förstod direkt vad det handlade om. Hennes teori var att livmodern inte dragit ihop sig ordentligt, så hon undersökte mig och konstaterade att så var nog fallet. Så jag fick hormontabletter som ska hjälpa detta på traven. Tänk att man ska behöva göra allt själv för att få något svar nån gång...

Ingen som har ett jobb åt Lasse i bakfickan förresten? Skulle vara väldigt behövligt nu. Pengar växer inte på träd, har jag konstaterat.

Eftersom jag var så smart och sov några timmar förut så kommer jag förmodligen inte att kunna slockna än, så därför ska vi slå på en film nu.

Ciao!

onsdag 16 december 2009

roadtrip

Idag begav vi oss ut på den längsta bilresan sedan hemkomsten (förutom själva hemresan). Vi åkte till Torsby. Jag hämtade lite böcker i skolan så att jag slipper komma allt för långt efter, och sedan ramlade vi in hos Mischie med hela tjocka familjen + en pizza. Vi smaskade pizza, myste med Wille, pratade skit och Lasse fick en klippning. Sedan handlade vi innan vi for hem igen.
William sov, som vanligt, hela tiden men lyckades hålla sig vaken hemma hos Micka :) Det gillade nog både hon, Monica & Nike!

Nu har jag även inhandlat ingredienser till knäck, så imorgon blir det ett försök med detta. Vi får väl se hur bra det går...

Men eftersom både min rygg och mitt huvud tar kål på mig snart tänker jag ta en liten tupplur innan prinsen vaknar och det är dags för middag.

Ciao!

tisdag 15 december 2009

Förlossningsberättelse

Okej, jag fick två kommentarer.
Även om det var dåligt, får det duga. Jag får abstinens av att inte skriva!

Fick även ett förslag på att berätta om förlossningen, vilket jag helt glömt bort om jag ska vara ärlig. (förlåt)
Så här följer en, förhoppningsvis, inte allt för detaljerad version av vad som hände natten mellan den 21 och 22 november 2009:

Som jag berättat tidigare började värkarna vid 7 på morgonen, och fortsatte under hela dagen att bli starkare och tätare. Vi drog ut på tiden med att hälsa på syster, handla, äta mat och kolla på tv. När vi förstod att det inte skulle dröja länge bestämde vi oss för att än en gång åka ut till syster på Kronoparken för att mysa några sista timmar med Carro och Folke. När värkarna blev starkare bestämde jag mig för att använda den lånade TENS-apparaten, något jag starkt rekommenderar för de tidiga värkarna. Vid 19-tiden ringde jag in till förlossningen och förklarade läget, och fick svaret att jag skulle äta något och sedan komma in. Jag gjorde som jag blev tillsagd och vid 21 entrade vi portarna till Karlstads Förlossningsavdelning. Vi mottogs av samma barnmorska som jag pratat med i telefonen och hon visade oss till vårt rum. Därefter talade hon om att det var skiftbyte och vi skulle få en annan barnmorska. Attans, tänkte jag som var mycket nöjd med henne.
Efter en stund kom den nya barnmorskan in och presenterade sig som Helene. Hon verkade lika bra som den förra och jag blev inte alls missnöjd :) De satte några dosor på magen för att mäta bebisens hjärtrytm och jag & Lasse fördrev tiden mellan värkarna med att diskutera lustgas och barnmorskor.
Vid 00-tiden small det bara till. Värkarna blev så täta att jag knappt hann andas emellan och det var olidligt. TENS-apparaten var uppvriden på fullt men jag tyckte ändå att den nästan bara förvärrade det hela. Så efter att ha bett om lustgas ett flertal gånger kollade de äntligen hur mycket jag öppnat mig och konstaterade då att värkarna gjort sitt. Jag var nu öppen 5 cm och jag fick min efterlängtade gasmask. Vid första värken blev jag rädd, jag var helt säker på att jag skulle svimma av lustgasen, men efter att ha prövat några gånger fungerade det fint och den hjälpte mig till viss del att klara av värkarna. Barnmorskorna kom in emellanåt för att se hur det gick och när det blev så jobbigt att jag var helt säker på att jag inte skulle orka mera bad jag om ryggmärgsbedövning. Men det tyckte inte Helene var någon bra idé, eftersom mina värkar var så starka skulle det gå så fort utan den att jag skulle klara det bättre då. Jag höll inte med, och hade högljudda invändningar men fick ändå inte min vilja igenom. Så jag fick lov att klara mig på lustgasen.
Vid 3-tiden kom krystvärkarna och vattnet gick. Alla sa åt mig att försöka röra på mig men jag kunde inte göra som de sa. Att bara lyfta ett ben fick mig att vrida mig i plågor, och jag bestämde mig för att gynställningen passade bra. Jag vet inte riktigt vad klockan var när jag fick börja krysta, men jag vet att jag inte för mitt liv kunde förstå andra kvinnor som sagt att krystandet är en lättnad, att värkarna är den hårda biten. Själva krystandet gjorde inte särskilt ont, men att sluta med dem när värken tog slut var desto värre. Jag skrek i masken och andades så mycket i den att de fick byta ut lustgasen mot rent syre för att bebisen inte skulle få syrebrist. Med andra ord var jag under krystningarna helt utan smärtlindring, och jag tänkte hela tiden att jag bara ville åka hem igen och strunta i det här. Att veta att det nu inte fanns någon återvändo gjorde inte saken bättre. Smärta hade fått en helt ny mening i mina öron. Jag passade även på att tala om för Lasse att om jag någon gång i detta liv skulle få för mig att vilja ha fler barn skulle han då genast stoppa mig. Aldrig mera ville jag gå igenom det här.
Efter att ha kämpat stenhårt med krystningarna en stund talade de om att hans huvud fastnat i ett veck och att de var tvungna att försöka få honom över den kanten. De gick in två gånger och försökte innan de lyckades, och även det gjorde olidligt ont. När han väl kommit över kanten kunde de se hans huvud emellanåt och jag hoppades så innerligt att det inte skulle vara långt kvar.
Plötsligt tittar barnmorskorna, som nu var två, på varandra och sedan på mig och säger:
- Han kommer med ansiktet uppåt, så han kan inte snurra ut. Vi måste avsluta med sugklocka. Jag kallar på doktorn.
Doktorn, som jag hade fått för mig var en man, kommer in och jag känner igen henne från en undersökning några dagar tidigare. Och jag gillade henne. Så jag frågar henne om det kommer att göra ont med sugklockan, och hon tittar besvärat på Helene.
-Tja... Den ska ju in och sättas på barnets huvud så... Det känns ju.
Åh. Trevligt. Plötsligt tyckte jag inte om henne längre alls. Men, vad kunde jag väl göra. Han måste ju ut. Nu när jag sitter här minns jag inte alls hur det var när de satte in klockan, men jag har för mig att det inte gjorde hälften så ont som jag förväntat mig.
Sugklockan fungerar så att de sätter den på bebisens huvud och hjälper sedan till och drar när jag krystar, för att hjälpa till lite på traven och skynda på förloppet lite. Jag hade trots allt legat och krystat i snart 3 timmar. De tog även in en extra barnmorska som skulle trycka på magen samtidigt som jag krystade och doktorn drog i sugklockan. Helene skulle vara med och trycka tillbaka, för att undvika bristningar i underlivet osv. Tydligen gjorde hon inget vidare jobb, för efter några krystningar kom vår lilla prins ut fortare än kvickt. De torkade snabbt av honom och la honom på mitt bröst, och de första sekunderna som jag såg honom var de underbaraste i mitt liv. Äntligen var han här! Vi låg bara och tittade på honom i några minuter innan de frågade oss om vi inte ville veta vad det var. Det hade ingen av oss haft en tanke på, men de talade snällt om att vi fått en liten son. Precis som jag sa, skyndade jag mig att säga till Lasse, för att understryka att jag haft rätt såklart :)
Men jag fick inte njuta av vår son allt för länge. Snart upptäckte jag blicken som doktorn hade när hon tittade på mina nedre delar, och jag frågade förskräckt hur det såg ut.
- Tja... (igen) Vi måste sy, så du ska nog börja andas lustgas igen.
Jaha, tänkte jag. Då kör vi igen då. Saken var bara den att eftersom inga värkar fanns längre blev jag istället bara allmänt hög på gasen, och började svamla en himla massa under den långa timme hon sydde ihop mig. Under tiden fick jag inte titta på vår son eftersom jag då kunde andas gas på honom vilket skulle resultera i att han också fick i sig det. Inte bra, tydligen.
Så, jag sysselsatte mig med att driva lite med barnmorskorna och doktorn. En timma och många stygn senare fick jag än en gång bekanta mig med den stora krabaten jag precis kämpat ut, och han var det finaste jag någonsin skådat.
Kl. 05.59 fick han se världens ljus, och med sina 4255 g & 56 cm var han en riktig bamse. Vid 8 fick vi de efterlängtade smörgåsarna och jag har aldrig smakat något godare :P
Efter ytterligare några timmar och några mödosamma toalettbesök (som jag för övrigt snällt fick uträtta på rummet eftersom jag inte kunde gå utan att svimma) förflyttades vi ifrån de snälla barnmorskorna till Eftervården på avd. 11. Där fick vi ännu mera mat och ett eget rum till vår nya lilla familj. Man var livrädd varje sekund i början. Andades han? Ska han göra sådär? Och låter det verkligen rätt? Varför gör han inte så? Och varför så?
Men allt var normalt, och allt var som det skulle med honom. Anledningen till att vi fick stanna på eftervården och inte på patienthotellet var för att han var tvungen att få panodil var sjätte timma i två dygn för att undvika smärta i huvudet pga sugklockan. Efter två dagars isolering på det rummet (vi fick inte gå ut och ingen fick komma in pga svininfluensan) fick vi, efter de sista undersökningarna, åka hem. Under hemfärden var jag ännu mer nervös, jag satt hela tiden och kände så han andades, så att han inte var för varm eller för kall osv... Nu förstår jag betydelsen av ordet "hönsmamma"!

Resten vet ni, allt har funkat helt exemplariskt sen vi kom hem. Han sover nästan hela tiden, förutom när han äter. Vi fick en ängel och jag tar tillvara på varje sekund jag får spendera med honom. Och även om förlossningen kanske inte riktigt blev så lätt som jag hoppats var det värt varenda minut för att få ha vår William här hemma hos oss :)

fredag 11 december 2009

....

Nu har jag faktiskt varit en flitig bloggerska den senaste tiden, fastän jag faktiskt inte egentligen har tid med det. Och vad får jag för det? Inte en enda kommentar?!

Nej, nu strejkar jag!

Lättlurad

Jag är inte riktigt så klyftig som jag önskat.
Jag har låtit Lasse lura mig. Jag har inte trott att jag haft feber hela dagarna, för på morgnarna har jag ju haft 38 och enligt Lasse har man ingen feber då. Han hade fel...
Har i alla fall denna förmiddag bott i telefonen i jakt på olika läkare, gynekologer och barnmorskor i hela värmlands län. Hur vore det väl om de kunde utbilda sig så de slapp skicka en vidare till någon annan hela tiden?!
I alla fall, efter att ha samtalat med dessa konstaterade de att det var väldigt svårt att säga vad det var, så det slutade med att jag fick åka upp till kvalificerade Likenäs Vårdcentral för en undersökning. Några andetag och blodprov senare visste denna kompetenta läkare fortfarande inte vad min feber berodde på. "Men, vi behandlar väl för urinvägsinfektion så kan du väl höra av dig på måndag om det inte blivit bättre."
.....what?!
Så nu har jag lagt ut 130:- på pencillin som förmodligen inte kommer hjälpa...
Tack, Likenäs, för att ni alltid utför ert arbete med sådan extraordinär kompetens!

Ciao!

torsdag 10 december 2009

BVC = feber

Jag är ledsen för ännu en rad obloggade dagar.
MEN jag har en bra ursäkt: jag har varit sjuk.
Sen imorse så var jag frisk. Eller, jag frös inte och jag svettades inte. Jag var bara lite småyr och bestämde mig därför för att följa med till BVC med resterande av familjen.
Jag fick lämna ett urinprov pga febern som visade att jag behövde dricka mer. Jag åkte hem och satte igång med det på en gång, och vart tog det mig?
Jo, det ska jag tala om för er. Det resulterade i 39.4 graders feber och superfrossa varvat med svallvågor av svett. Väldigt trevligt! Tack så mycket för det rådet, Karin.

Jag är nu livrädd för att smitta både Lasse och William. Men, om jag gör det får Karin komma hit och ta hand om oss :)


Ciao!

måndag 7 december 2009

Jag har fått feber. Igen. Det är ganska drygt.
Och nu har jag även slut på Gossip Girl-avsnitt. Det är ännu drygare.
Lyckligtvis har jag nu hittat några säsonger av One Tree Hill som kan rädda ytterligare några dagar.

söndag 6 december 2009

Igår kväll kom Fredrik hit och kidnappade min älskling, som därefter for till Malung på partaj. Själv stannade jag hemma och checkade Gossip Girl, mycket bättre om jag får säga det själv :)
Däremot fick jag feber, vilket inte var särskilt kul... Har även mått pyton hela dagen, så vågar nästan inte snosa på Wille nånting =/

Förresten, när var vintern? Med tanke på att det är vår-väder idag menar jag... Så himla tråkigt! Hur ska jag nu kunna göra snöänglar och -gubbar? Försökte alldeles nyss, men det resulterade bara i en genomblöt jacka...


Nej, det här har jag faktiskt inte tid med egentligen.
Ciao!

lördag 5 december 2009

Det går i ett

Idag var nog enda dagen jag faktiskt var heelt slut vid 8 när det var matdags för William, förmodligen bara för att jag var tvungen att gå upp då. Men efter att ha försökt väcka Lasse ca 300 gånger kände jag att om inte han skulle gå upp behövde inte jag heller det. Så jag somnade om, och tänkte snooza i några minuter till... Några minuter blev till timmar, och jag vaknade igen vid 10. Bara att springa upp och hoppa i duschen, fixa och dona lite innan Björn & Mi (Lasses syster ovh svåger) knackade på dörren, medan Lasse fortfarande snarkade i sängen med Wille. Blev fika-time följt av en snabbtur till affären. Vad är det egentligen med lördagar och Coop i Stöllet förresten? Fullt av folk och lång kö till den enda kassan, helt värdelöst. Jag ska sluta handla på lördagar, sådetså!
Björn & Mi hade med jättefina presenter till både oss och Wille. Vi fick två jättefina ljusstakar designade av Ernst himself, och William fick en jättefin och varm åkpåse till vagnen samt en body & byxor. Jättefina, så tack för det! :)
Därefter dansade Alex & Sara in genom dörren, och jag blev än en gång lika förundrad över att folk faktiskt hittar hit! Själv kan jag inte ens förklara för någon hur man åker... De var dock bara här en liten stund innan de skulle fortsätta ner till Halmstad.

Nu har vi käkat lasagne och kladdkaka, Björn & Mi har åkt tillbaka till Kläppen och jag tänkte slänga omkull mig i soffan i några minuter innan matvraket vaknar igen :)

Ciao!

fredag 4 december 2009

Idag har jag gjort ischoklad.


Det lider mot jul...

Woaaoow

Vi börjar vända tillbaka dygnet här i Värnäs. Idag gick vi faktiskt upp redan vid 9! Och ja, jag gjorde ett kors i taket.

Men därefter har det inte hänt allt för mycket i vår röda lilla stuga. Inte för min del, rättare sagt. Lasse har slitit hårt med massa fixar-saker på övervåningen, satt upp ljusslingan på balkongräcket och lite annat smått och gott. Det enda vettiga jag lyckats åstadkomma är att handla. Åh, jo förresten, jag lagade även stuvade makaroner. Jisses, jag är duktig jag.

Nu ska jag berätta något som får mig att få lite smått panik varje gång jag tänker på det. Lasse kanske måste åka iväg till Västerås och jobba på veckorna, eftersom det ser ut som det är det enda jobbet som finns för stunden. Detta betyder att jag kommer att vara ensam måndag-torsdag, ev. onsdag någon gång om jag har tur. How on earth will I survive?! Jag klarar för fasen inte ens av att få i bilbarnstolen själv... Well, jag får väl helt enkelt handla allt jag behöver under helgen och isolera mig totalt från omvärlden under de dagar han är borta. Alternativt lära mig sätta i bilbarnstolen. Men eftersom mitt tålamod för dagen är sämre än Lasses (och det är inte nådigt, mina vänner) så kommer det förmodligen gå i stöpet ganska fort.

Nu har Wille sovit i några timmar, och jag tänkte försöka lägga omkull mig innan han vaknar, men eftersom Lasse nu bestämt sig för att försöka "hamra tyst" så har jag en känsla av att jag nog inte kommer hinna det.. Speciellt inte om jag har planerat att stanna här länge till.

Därför är det nog dags för mig att runda av och fylla i med fler inlägg antingen senare eller imorgon. Imorgon, ja. Då kommer Lasses syster m. man och även två kompisar till oss från Sälen. Full rulle hela dagen, och jag & Wille kommer med andra ord vara helt slut imorgon kväll.

Ciao!

onsdag 2 december 2009

Långmorgon

Idag tog vi vad jag kallar en långmorgon. Det är en lång sovmorgon. Vi vaknade kl 13. Dumt...

Men jag har ändå lyckats få något nyttigt gjort idag, trots att jag ännu inte klivit ur morgonrocken: jag har dammsugit hela nedervåningen! Och det har nog aldrig varit så jobbigt faktiskt.. Konstigt, jag trodde jag borde ha superb kondis nu efter mina 14 vasalopp? Tydligen inte.
Skurandet av golven lämnar jag dock åt Lasse, snäll som jag är. Som om han inte har nog att göra ändå...
Något jag kunde konstatera under min städarperiod var att man inte kan dammsuga tyst. Det går faktiskt inte. Och även om jag lyckades tappa både dammsugare och slang med tillbehör (jag vet faktiskt inte vad den främre delen heter) precis bredvid vaggan så fortsatte William att sova som en stock. Han är väl en ängel utan dess like!

Nu anlände Lasse till Tvättstugan med picklesmorötter, vilket betyder att jag måste stjäla några och brutalt mörda dom mellan mina tänder.

Ciao!

tisdag 1 december 2009

Långtbort

Jag vet att jag varit superdålig på att höra av mig till mina vänner den senaste tiden och även på att svara när ni hört av er, och jag har väldigt dåligt samvete nu... Men det är så himla mycket just nu, jag hinner inte med någonting känns det som :s Så, förlåt förlåt förlåt. Jag ska bli bättre. Starting now!

Idag har vi i alla fall varit till BVC för vägning, och både jag & Lasse gissade på fel. 4565 g vägde stora pojken nu! Helt otroligt att en sådan förut så enkel sak kan bli ett helt äventyr. Bara att planera in allt rätt under morgonen för att passa in tiden man fått är ju ett helt mysterium hur man kan klara av. Sovande, mat & isättning av bilbarnstol var några av anledningarna till att vi anlände till Likenäs Vårdcentral ca 15 min för sent. Väl där var det bara att slita av alla de lager kläder vi satt på William innan avresa. Som tack för detta valde han att både kissa & spy på stackars Karin, som hävdade att hon var van och skratta högt åt det. Tur, tänkte jag. Efter vägning och undersökning var det bara att klä på alla dessa lager kläder än en gång för att sedan placera den lilla söta rumpan i bilbarnstolen och ge oss in i kampen mot bilbältena. Vi vann, men inte utan våld. Vi kommer förmodligen inte att åka onödigt mycket bil med William i fortsättningen. I alla fall inte förrän vi köpt en ny bilbarnstol...

söndag 29 november 2009

tänk inte, tänk inte

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min otroligt dåliga uppdatering.
Man har faktiskt inte så mycket fritid nu för tiden. Är det inte matdags så är det bajsdags, och är det inte det så finns det hundra andra saker att göra.
Nu börjar vi i alla fall närma oss slutklämmen med julstädningen, tack och lov.

Idag är William en hel vecka gammal, känns mer som om vi varit hemma i två dagar.
Jag har inte varit utanför dörren sedan vi klev in här hemma efter BB-vistelsen. Lite tragiskt kanske, men jag känner faktiskt inget som helst behov av att åka någonstans!

Jag som trodde att graviditeten var den största utmaningen för kroppen blev mäkta besviken när saker började dyka upp som man kanske inte tänker så mycket på innan det faktiskt händer. Ständigt växande, ömmande, läckande bröst är en av sakerna. Detta är också anledningen till att jag fortfarande inte kunnat sova på mage än! En riktig besvikelse.
Ett vanligt toalettbesök är numera något man väntar med ända in i det sista för att slippa denna olidliga smärta.
Och att skriva här är uppenbarligen för mycket att begära, det räcker att jag tänker att jag ska göra det så vaknar lille William. Som nu. Så, låt mig återkomma till alla dessa klagomål vid ett senare tillfälle!

Ciao

tisdag 24 november 2009

091122

kl 05.59 fick världens finaste lilla pojke möta världens ljus för första gången!
Fast med sina 4 255 g och 56 cm kan man väl kanske inte kalla honom liten ;)
Dagarna i denna nya värld spenderar han med att äta, sova & bajsa. Det är livet det!

Jag kommer självklart att dela med mig av vår förlossningsberättelse, men idag är jag alldeles för trött för det. Nyss hemkommen från BB och jag är helt slut, blir nog nanna sängen nu med de två finaste pojkarna i hela världen :)

lördag 21 november 2009

Äntligen!

Igår, efter att vi än en gång besökt mödravården i karlstad, blev vi hemskickade.
Men eftersom jag kände att jag inte orkade fara fram o tillbaka mellan stöllet o karlstad bestämde vi oss för att stanna kvar och sova i Mona & Runes hus.
Så imorse vid 7-tiden vaknade jag av att jag hade värkar. Försökte somna om, men de kom så tätt att jag bestämde mig för att kliva in i duschen istället. Inte heller det hjälpte. Tog två alvedon men fick ingen hjälp av dem heller.
Bestämde mig efter mycket funderande på att väcka Lasse. Tänkte att om jag låtit bli hade han förmodligen haft ihjäl mig när han vaknade :p
Första timmen var det 4-5 minuter mellan värkarna, sedan lugnade det ner sig lite innan det satte igång igen med lite längre emellan men med intensivare värkar den här gången.
Nu sitter vi hemma hos syrran, ca 10 min mellan värkarna och dock inte lika intensiva. Tänkte ändå ringa in till förlossningen snart, höra vad de tycker vi ska göra.. bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite antar jag :)

så, nu håller vi tummarna för att lillen vill komma ut idag :D

torsdag 19 november 2009

Överburet fetto

Ännu en dag av väntan.
Suck. Jag börjar bli grymt trött på det här.

Dessutom har jag, smart som jag är, suttit och läst om överburenhet på internet. Det skulle jag ju definitivt inte ha gjort! Skitgrejer som bara skrämmer upp en... Jag tillhör i alla fall de 5% som går över tiden med över 2 veckor. Shit, jag borde verkligen känna mig speciell! Men det gör jag inte... I alla fall inte på ett bra sätt.
Sen läste jag även att ju längre man går över tiden, desto större är chansen att barnet dör i livmodern (!!!). Dessutom väger vart fjärde överburet barn över 4.5 kg. Ja, 4.5 kg!!! whaat?! :S
Så nu har jag bestämt mig för att om de vill skicka hem mig imorgon med så tänker jag vägra. De får helt enkelt sätta igång mig i vilket fall, jag tänker inte gå en dag till efter imorgon, inte en chans. Sådetså.
Jag tror Lasses största rädsla är att det ska bli kejsarsnitt. Så det hoppas jag vi slipper. :)

onsdag 18 november 2009

Fullständigt värdelöst!

Jag hade verkligen helt ställt in mig på att nu skulle vi inte behöva vänta längre. Äntligen skulle jag få träffa den där underbara människan som gömt sig där inne alldeles för länge redan! Och även om det inte hände idag så var jag i alla fall helt hundra på att jag inte skulle komma hem till Värnäs igen utan liten. Men ack, så fel jag hade...

När jag låg där på sängen med 200 liter "ultraljuds-gel" på magen, och fick se litens ansikte framifrån så bra som det bara gick, så kläcker kärringen ur sig att "ja, om det ser bra ut idag så får du ju komma tillbaka om två dagar igen och göra samma undersökningar, och så fortsätter vi oftast tills det antingen kommit igång av sig själv eller om det blivit några förändringar som t.ex. lite fostervatten. Och det här ser då bra ut, så du kommer säkert att få åka hem idag" och ler! Jag ville verkligen strypa henne. Och efter att de mätt hjärtfrekvensen & sammandragningarna i 20 min kommer det in ännu en doktor som talar om att "jojomensan, det ser så bra ut så du får åka hem idag och komma tillbaka på fredag". Då ville jag absolut strypa någon!

Så nu är vi än en gång tillbaka i Värnäs, än en gång utan liten & jag är än en gång lika besviken på min kropp som aldrig kan se till att denna lilla (som förmodligen inte är så lite längre) människa kommer ut.

& det är inte ens säkert att de gör någonting på fredag heller!

Skjut mig.

tisdag 17 november 2009

Dan för dopparedan


Idag är dagen före dagen D. Dagen D är den dag då lillen faktiskt ska få komma ut.
Faast... med min tur så får jag väl en tid, tja, nästa vecka?
Nej, inga negativa tankar idag. Inte så många i så fall, ok?!

Fick gå upp 8.30 idag eftersom det är så himla mycket som måste fixas innan vi ska åka.
Igår insåg vi att nästa gång vi kommer hem så är lillen med... En väldigt skum, konstig och ovan tanke. Ändå har vi haft 9 otroligt långa månader på oss att förbereda oss för denna stund! Helt sjukt egentligen. Helt sjukt bra, som Grynet sa.


Så idag bär det av till Karlstad, vi sover hos syster inatt för att spara in några timmars sovande imorgon, har en känsla av att vi kan behöva de där extra timmarna.

Förresten: Carro har börjat kissa inne. Vad gör jag? & vad fan håller hon på med?!

måndag 16 november 2009

Rökfyllt huvud & bebismygg

Idag gick Lasse upp med tuppen, medan jag låg kvar och snoozade i några timmar till.
Men vid halv 11 vaknade jag av att det stack i näsan. Ja, huset var rökfyllt än en gång.
Jag slänger snart ut den där vedspisen! :@
För att över huvud taget kunna vandra omkring här fick vi öppna alla fönster. Vad vi inte visste var att när det nu är så varmt idag så kläcks alla myggägg, och ur dessa kommer myggbebisar. Små, enerverande, odödliga myggbebisar! Och på något sätt lyckades de hitta vartenda fönster för att bosätta sig här inne. INTE kul!
Sen missade jag även min tandläkartid idag som jag heelt glömt bort... Bra Erika, verkligen!

Igår fixade även Lasse duschen, som det varit så otroligt dåligt sprutt i tidigare att man lika gärna kunde duschat i regnet. Han bytte blandare och vattnet flödade igen! Jag passade då på att provduscha, för att verkligen övertyga mig själv om att det var sant: vi har en fungerande dusch! Det var så skönt att jag bestämde mig för att slänga i en inpackning och stå där en stund, bara för att njuta. Det fick jag fan för. När jag står där och njuter som bäst, fortfarande med inpackning i hela håret, tar varmvattnet slut! Bara sådär, helt plötsligt, och jag befinner mig därefter under en isstråle. Jag hade inte så många fler val än att skölja ur håret i denna isstråle. Aldrig mera långdusch.

Nu ska vi strax fara till Malung för ombesiktning av bilen, kommer ju säkert gå superbt med tanke på att den inte alls läcker 3 l olja i sekunden... Låt herren vara på min sida idag!

Äh, vem försöker jag lura...

söndag 15 november 2009

Bättre sent än aldrig!


Jag har nu, efter ca 5 månader, fått fingrarna ur & scannat in det fortfarande enda kortet på lillen. Och bara för att jag är så otroligt genomsnäll tänkte jag dela med mig av detta till er!


Sen kan jag även upplysa om att vi har bajsvatten. Ja, det är faktiskt brunt. Ibland.
Gott!

Motgräs

Idag går inte riktigt saker och ting som planerat.
I alla fall inte installationen av photoshop.
Inte heller uppsättningen av lampor, som jag genast fick lägga ner eftersom jag förmodligen skulle fått en elchock som skickat mig till Nigeria om jag rört dessa kopplingar.
Omplanteringen av blommorna resulterade i blomjord över hela den nystädade tvättstugan = omstädning.
Att moppa golvet i köket är som att hälla vatten på en gås. Hur kan man sälja ett golv som det inte går att få rent?
Vi har ca 300 filmer på datorn, men inte en enda jag vill se. Lasse föreslog När lammen tystnar. Jag skrattade inte.

Det enda positiva idag är nog att jag har 3 satsumas kvar. Eller om det är negativt. Det beror ju på om jag fortfarande kommer att vara sugen på fler efter att jag ätit upp dem...
Sen är ju även reprisen på onsdagens Greys som jag missade. Det är också en bra sak.

Ja, där var det nog slut på bra saker. Jag kan verkligen skatta mig lycklig.

lördag 14 november 2009

Snöslask

Idag, i det exemplariska väglaget, begav vi oss till Torsby. Resan resulterade i hårklippning, modevisning & studentmösseköp. Inte illa pissat! & Mischies danser blev jättebra :)
När vi kom hem slocknade jag ganska exakt på en gång i soffan, och vaknade efter 1.5 timma av att huset var rökfyllt. Eller nej, jag vaknade av att jag var kissnödig, och upptäckte då att det var rökfyllt. Tanken slog mig under någon hundradels sekund att huset förmodligen skulle hinna brinna ner innan jag vaknat om det skulle hända någon gång. Förklaringen till all denna rök var, som vanligt, skitvedspisen i köket. Ni förstår, när man inte eldat i den på en dag så känner den sig ensam och övergiven vilket resulterar i att den vägrar släppa upp röken i skorstenen = rökfyllt hus. Men nu har vi vädrat i någon timma så nu börjar vi kunna se varandra utan att krypa på golvet i alla fall! :)

Nu vankas ugnsgratinerad fläskkotlett som min alldeles egna nakna kock lagar åt mig, mums!

Och nej, ingen liten bebis än. Men ett stort grattis till Maria & Johan som fått en liten pojke till! :) Jag kommer, jag kommer...

fredag 13 november 2009

Öppet hus


Snodde bilden av Marita, enda Öppet hus-bilden jag kunde hitta. Sry (A)

Imorgon har jag bestämt att vi ska åka på Öppet Hus. Och innan dess ska Lasse klippa sig på Salong Överbyn, vilket kommer resultera i kaffemarathon och massa skitsnack i någon timme :)

Idag har vi haft pappa & bror på middag, följt av Mysteriet på Greveholm-marathon!
Varför kan inte julkalendrarna vara lika bra nu för tiden?
Dock lyckades inte Lasse hålla sig vaken i mer än 3 avsnitt, utan ligger nu istället och snarkar ikapp med Carro & Folke i soffan. Jag antar att det betyder att jag får sova ensam i sängen ännu en natt.
Jippie.... :(

Wiihoo!

Idag är en mycket bra dag, för vi har äntligen fått internet hemma och jag är lyckligast i världen!
Jag kommer förmodligen att bo framför datorn idag. I alla fall i en timma. Sen är jag nog trött på det...

Som ni säkert förstår har ingen bebis kommit ännu, även om jag kan tänka mig att många trott det nu när jag inte uppdaterat på hundra år här. (sry about that)
Men igår var jag på sista besöket hos barnmorskan och hon bokade en tid för igångsättning i Karlstad på onsdag. Dock trodde hon inte jag skulle behöva utnyttja den då det borde komma igång innan dess eftersom jag var öppen 2 cm nu. Därefter var det ett himla tjat om "sista färdknäppen"..

Nu på morgonen har jag varit en exemplarisk flickvän och gjort frukost till min älskling, som för övrigt har sovit på soffan inatt (!). Anledningen? Han kan inte somna utan tv. Trevligt. Han kan somna utan mig, men inte utan tvn. Och eftersom han lämnade mig i min ensamhet i den stooora, tomma dubbelsängen så bestämde sig naturligtvis mina kära djur för att hänga på honom. Resultatet blev att jag spenderade hela natten ensam i en annars väldigt full säng. Och sen är det jag som gör frukost?!

tisdag 10 november 2009

Wierd

Inatt hände något underligt.
Jag & Lasse vaknade samtidigt, blev illamående och kräktes båda två. Wtf?! var min första tanke. Min andra tanke blev: tack gode gud för att han också mår dåligt, då är det inget fel på liten i alla fall.
Då återstår ju den ofrånkomliga frågan: Vad i hela friden hade förgiftat oss? Middagen jag lagat tidigare under kvällen som bestod av fläsk, potatis och löksås? Det bruna, inte så fräscha vattnet i kranen eller Konsums mjölk? I have no idea.


För övrigt sov jag till halv 1 idag. DET var skönt kan jag lova.
Därefter insåg jag den fasansfulla sanningen: Jag hade inga fler Greys-avsnitt att titta på, och det finns inga fler att ladda ner! Jag kommer att dö... Så nu har jag börjat ladda ner alla säsongerna av Gossip Girl, som självklart inte kan komma i närheten av Greys klass men som ändå kan duga under dessa dryga dagar.


Imorgon bär det av till Sunne för veterinärbesök med Carro. Känner mig otroligt pepp inför det.
Not.


De Nye Gitarkameratene - Reality Checks In

söndag 8 november 2009

Psykisk misshandel

Det här är tortyr. Ärligt talat, det är förjävligt.
Det här är nog t.o.m värre än väntan på tomten på julafton (och ja, jag sitter fortfarande och längtar hela dagen tills tomten kommer). Speciellt när släkten bestämmer att han ska komma efter Kalle Anka. Då kan man inte ens koncentrera sig på Kalle, bara för att man är så exhalterad inför tomte-besöket!


Och ja, det här är värre än tomteväntan. Det här är bebisväntan, och den är olidlig.
Vissa säger att man ska ut och gå, andra säger att man ska vila. Jag säger:
det spelar ingen jävla roll vad fan man gör, man får inte igång någonting i alla fall!
Nej, jag är frustrerad. Frustrerad, förbannad och trött. Jag behöver energi på burk, vart finnes detta?

fredag 6 november 2009

Jag beklagar

min dåliga uppdatering. Men jag får skylla på att vi faktiskt inte har internet hemma än!

Har nu gått tre dagar över bf och jag känner att jag förmodligen kommer att bli galen.
Igår var jag så desperat att jag t.o.m skickade ett kedjebrev som lovade att något jag väntat på skulle inträffa! Det fungerade inte...

Idag hade jag planerat in en långpromenad med Carro i skogen, i hopp om att det kanske (mot förmodan) skulle sätta igång någonting. Som svar på detta skickade Gud ner några kilo regn. Tack!

Så jag antar att det inte finns mycket annat att göra än att vänta. Men gud förbarme mig om jag får gå över två veckor. Jag kommer att äta upp alla mina naglar, inklusive tånaglarna. Kanske även Lasses, om det knipar...

En annan del ni förmodligen missat i mitt otroliga liv är att jag numera inte är blond längre. Även om jag, enligt Lötta, såg ut som en blonderad Pippi Långstrump innan så kallade jag mig blond. Nu är jag mörk. Mörkröd, rättare sagt. & jag giller't!


Sen vill jag även upplysa er alla om att när bebben väl bestämt sig för att komma ut, så lovar jag att ni på ett eller annat sätt kommer att få reda på det! Därmed behöver kanske inte halva telefonboken skriva/ringa och fråga varje dag om den kommit än. Det gör inte riktigt att mina dagar går fortare heller... No offence!

tisdag 3 november 2009

salong överbyn

Idag är dagen D, dagen då lillen var beräknad.
Och än har jag inte märkt något av några värkar...
SUCK

Sitter i alla fall hos Linn nu, har färgat håret (äntligen)!


Men nu ska jag äta bulle och gilla läget en stund innan jag ska åka hem :)

söndag 1 november 2009

Förlamad av Ikea

Igår vid 10-tiden gasade vi iväg mot Karlstad.
Eftersom Lasse drack öl till 3 natten innan så blev det jag som fick stå för körandet. Inte populärt, eftersom jag sov som en kratta under natten.


Väl framme besökte vi biltema, följt av Bergvik som resulterade i nya leggins, en tröja, ett linne, två lampor, fika med syrran, sveriges största bindor (inför förlossningen) & amningskupor. Lasse köpte så mycket som ett par kalsonger!


Därefter åkte vi vidare till Ikea, och väl där fick jag verkligen känna att jag levde. Eller, jag kände mig snarare död men... Att shoppa en hel dag i Karlstad när man är i v. 39+4 är nog faktiskt inget jag kan rekommendera :S Fick stödja mig på kundvagnen för att över huvud taget komma ut därifrån! xD


Idag är jag ungefär lika trött som jag förtjänar, antar jag... Somnade på soffan i någon timme förut, men jag har i alla fall hunnit dammsuga! Wow... Därefter blev det en snabbdusch innan vi for till pappa där det bjöds på något som liknade ett julbord! Så jävla gott. Så nu är jag mätt och nöjd igen.


Undrar om man faktiskt kan lära sig allt man ska kunna inför naturprovet på tisdag? Tveksamt... Ingen som känner för att hjälpa mig?

fredag 30 oktober 2009

Ve och fasa

Jag har nu fått träffa och lära känna vår nya familjemedlem.
Han är identisk med en katt vi hade förut: Gizmo. Ja, de ser exakt likadana ut! Dock blev vi tvugna att avliva Gizmo 1# då han fick njursten, så därför döpte vi missen efter honom. Inte det att jag hoppas att han ska få njursten och dö eller så, inte hela tiden i varje fall...
Han är drygare än Folke, högljudd, klängig och lönnfet. Dessutom är han trög, han fattar absolut ingenting någonsin. Så go.

Imorgon är det time for Karlstadtrip. Vi får väl se om vi tar oss iväg den här gången, jag är en ganska dålig morgonmänniska...
Så om någon vill vara barnvakt åt min kära vovve under dagen, hojta till vettja!
PS: hon löper. DS

Laddar för övrigt ner lite serier nu, eftersom jag fått höra av min radioaktiva (mohah) pojkvän att piratebay måste stänga ner. Viktigt att ladda upp inför efter-förlossning-tiden! Så nu laddas Greys, One tree hill & Gossip girl ner för fullt.
Thank U, Piratebay!

tisdag 27 oktober 2009

My boyfriend is a funny man

Ja, den där Lars är verkligen något extra.
Det går inte en dag utan att han förbannar Folke (med många mycket hemska förbannelser om jag får säga mitt) och klagar över hur dryg han är osv.
Många gånger får stackars Folke även höra hur denne Lars skulle vilja mörda/avliva/stycka/döda honom!
Han har även erbjudit sig ett flertal gånger att skjuta honom. Helt seriöst.
När jag föreslog inskaffning av ännu en katt fick jag en blick jag sällan vågar tänka tillbaka på...

Så en dag (ja, idag) får jag ett samtal från min kära sambo, där han berättar att han tänkte ta med en kattunge hem idag.
Jaha, tänkte jag då. Och vad har du tagit?


Detta betyder alltså:
istället för att bli av med en galen katt får jag en till.

måndag 26 oktober 2009

..........

Som om jag gjort något oförlåtligt följs en hopplös dag av en än värre dag.



Jag vet inte vad jag gör för fel...

söndag 25 oktober 2009

Om man bara kunde sova....

...bort sådana här dagar. Man kunde vakna på morgonen, redan då känna att "idag är ingen bra dag" och då orka sova bort hela dagen. Man kunde få somna om och vakna dagen därpå. TACK!

Jag hatar dom här dagarna. Och de kommer allt tätare, snart förföljs jag nog av endast dessa dagar! Hur ska jag och, framförallt, alla i min omgivning överleva då?



Som om detta inte vore nog har jag, som varit så jävla lycklig över att jag haft en sån "behaglig" graviditet, börjat få ungefär 1000 liter vätska i kroppen, vilket resulterar i att jag ser ut som en svullen boll. Just det, en svullen boll! Kan ni tänka er hur en sådan ser ut? Jag är inte glad. INTE GLAD!!


Kan någon slå mig i huvudet med en slägga och låta mig sova tills det är dags för förlossningen?

tisdag 20 oktober 2009

Frustration

Jag börjar gå mig på nerverna.
Och om jag går mig på nerverna borde Lasse när som helst explodera.


Jag förstår bara inte vad jag gjort för att förtjäna det här?!
Jag sover 50% av tiden jag spenderar i sängen på nätterna. Att hitta en bekväm sovposition är en hel vetenskap, och för att vända mig krävs 2 lyftkranar. Därför blir mitt liv inte lättare av att jag måste gå på damernas varannan minut, då det är än svårare att komma upp ur sängen!
Jag orkar inte gå ut med Carro längre, för om jag går längre än till postlådorna känns det som jag ska explodera, men jag försöker ändå för jag tänker att om jag rör på mig mycket kanske det sätter igång någonting.
Jag glömmer allt, och då menar jag allt! Ibland blir jag förvånad när jag fortfarande kommer ihåg vad jag själv heter...
Det ser fördjävligt ut hemma och jag har ingen dammsugare som skulle kunna göra det hela lite lättare för mig, att slippa se allt skit flyga omkring i hela huset.
Jag har inget internet hemma, och bara tanken på att behöva lägga ner energi på att ringa det j*vla telia igen får mig att sätta mig på tvären och bromsa för glatta livet.
Jag har 3, egentligen 4, prov på fredag som jag måste göra. Det känns uppiggande! Vart orken och motivationen till att läsa på dem tog vägen vet jag inte.
Jag börjar gråta av ingen som helst anledning hela tiden. Det är trevligt!


Men jag är inte bitter!

Missförstå mig inte, jag ångrar inte mitt val en sekund. Jag önskar bara att det fanns någon man kunde bolla tankarna med, att prata med som faktiskt förstår och som kan stötta när allt känns som tuffast. Som vet hur det känns...

måndag 19 oktober 2009

Idiotiska sverige

Nej, jag menar inte Sverige som land. I alla fall inte i det här fallet.
Jag pratar om Sverige.nu. Helt värdelöst! I 5 dagar har det varit "nedstängt p.g.a. uppgraderingar". Ska man behöva vänta i veckor innan man kan kolla sin mejl?!
Igår gick det att logga in. Men allt var på engelska, och alla mejl var borta. Idag kunde man läsa mejl i 30 min innan det inte längre gick att logga in igen.
Idioter!


Om man får problem när man ska torka sig i röven
borde man nog tänka över sin viktsituation...


PS: jag vill bara upplysa er om att mina värsta farhågor har besannats: jag har fått en outhärdlig mängd bristningar på magen. Inte coolt! DS

söndag 18 oktober 2009

Bad mood-day

Idag är en sån där typisk gravid-dag som man som just gravid måste genomgå emellanåt.
Man tycker att varenda människa på denna jord är jobbig och mest i vägen.
Alla gör förmodligen allt de kan för att förstöra din dag. Det är det enda de lever för!
Ingenting vill gå riktigt som det ska och att göra något som helst behövligt är en kraftansträngning större än Big Bang.


Precis så känns det.


Jag skulle t.ex. beställa bredband, tv & telefoni från Telia nu. Det funkade inte, så jag ringde kundtjänst och han förklarade hur jag skulle göra. Vi la på och nu funkar det ändå inte. Jag var en hårsmån från att börja gråta. Ärligt. Jag började nästan böla på Telia.


Dessutom behöver jag mat. Att vara gravid, sårbar och förbannad förbättras inte av att man är hungrig. Inte alls, faktiskt. Att det ser ut som ett bombnedslag hemma och att jag inte kan göra nåt åt det eftersom vi har två icke-fungerande dammsugare där gör inte heller saken bättre. För att förvärra min situation ytterligare har den enda fungerande dammsugaren gått och gömt sig någonstans i Björby, vilket gör att jag inte kan dammsuga alls.


Jag borde nog bära en varningsskylt idag. En blinkande, stor varningsskylt. Och en munkorg. Och förmodligen en tvångströja.


Stackars Lasse.

fredag 16 oktober 2009

Svininfluensa

Igår var det dags för vaccination för alla gravida i Torsby med omnejd.
När jag svängde in på parkeringen vid vårdcentralen började jag först fundera på om någon gått runt i hela värmland med någon ohygglig smitta som gjorde att alla fick besöka sjukhuset, för jag har nog aldrig sett så mycket bilar på den parkeringen tidigare.
Det var så fullt att jag faktiskt fick lov att snällt parkera nere vid busstationen och traska hela den långa backen upp.


När jag några minuter senare klev in i väntrummet var där lika fullt som på parkeringen.
Efter att ha samtalat några sekunder med de övriga tjejerna från föräldragruppen konstaterade vi att vi alla fått samma tid. Tillsammans med ungefär... 30 andra? Men eftersom de klart och tydligt sagt "sätt er i väntrummet så blir ni uppropade" när de ringt ang. tiden satt vi där snällt och väntade. Fler och fler försvann och lite längre bort skymtade vi någon form av kö. Efter en halvtimmes väntan, dividerande och ifyllande av dubbla papper beslöt vi oss för att ta reda på vart den där kön ledde. Vi fick alla ett slag under bältet när vi insåg att den faktiskt gick till rummet där sprutorna togs.


Så, vid 4 fick jag komma ut genom dörrarna, helt ovetande om bieffekterna förutom eventuell svullnad och ömhet. Jag väntade mig båda delarna ganska omgående då jag mindes vaccinationssprutorna man fick i 6:an när jag svällde upp över hela armen. Därför blev jag så förvånad igår kväll när jag insåg att jag varken hade ont eller var svullen. Det skulle jag ju aldrig ha sagt, för inom en timma hade läger förvärrats avsevärt. Jag insåg, när det var dags att klä av sig, att jag inte kunde lyfta armen över axeln och jag orkade inte lyfta någonting.
Morgonen var ännu värre, eftersom jag då även legat stilla med armen under så lång tid. Jag kunde nästan inte röra den! Tur var väl att jag gick upp samtidigt som Lasse så han kunde hjälpa mig på med bh:n. Och under hela dagen idag har den fortsatt vara öm, smärtande och obrukbar.
Inte bh:n alltså, utan armen.

Som jag nämnde tidigare var jag, förutom svullnad och ömhet, helt ovetande om bieffekterna. Därför gick det nyss upp ett ljus för mig när jag satt och läste tidningen och de förklarade att man kunde få feber och huvudvärk. Inte konstigt att mina alvedon/panodil hjälpte! Inte konstigt jag varit så sjukt hängig och snurrig idag!

P.S.: Jag har inte slagits av tanken att människor faktiskt blir väldigt oroliga över en när man är gravid förrän idag. När jag, helt oskyldigt, somnat i någon timme på soffan tidigare idag hade jag när jag vaknade ungefär 10 missade samtal. Från pappa och Lasse. Jag ringde upp pappa först och undrade varför han var så angelägen att få tag på mig. Han berättade då att Lasse ringt och varit superorolig för att han inte fått tag på mig. Då kom ju pappa på, såklart, att han hade sett något i diket några km från vårt hus som liknade Carro väldigt mycket när han åkt där tidigare idag. Detta hjälpte inte Lasse. Inte ett endaste dugg. Han sa därför åt pappa att han var tvungen att åka till oss för att se om det hänt något. Jag fick därför skynda mig att ringa honom för att tala om att varken jag eller Carro var döda. Inte ens medvetslösa. Bara trötta. D.S.

Herregud, there's too much drama for me säger jag bara!

onsdag 14 oktober 2009

Stöllet runt i en halv bil

Ja, man kan nästan se den som en halv bil.
Lasses kära Peugeot, som jag så snällt fått nöja mig med idag.
Förutom att den går framåt (nåja, än så länge) så finns det nog inget som är bra med den.
Upptäckte även när jag skulle köra iväg förut att man inte kunde flytta fram stolen. Därför fick jag i princip ligga ner för att nå pedalerna ordentligt.
Något annat jag upptäckte var att varje gång man tryckte ner kopplingen och hade gaspedalen helt uppe, så skälvde det till i hela bilen. Intressant, tyckte jag. Jag är helt fascinerad över att Lasse faktiskt åker i den där varje dag till och från Malung!
Nej, jag har många gånger svurit över volvon, men at the end of the day är det den jag föredrar. Definitivt!

Idag har Carro blivit en ny hund. Hon har duschat. Av någon anledning så utvecklas hon till en speedad eldfluga när hon duschat, eller när hon av någon annan anledning blivit blöt. Hon far runt över golv, möbler och väggar likt en missil och drar sig mot allt som heter tyg. Ibland även tapeterna. Idag lyckades hon även utföra en utomordentlig 180 på köksgolvet. Jag hade ingen aning om att hon kunde lyfta alla 4 tassarna från golvet samtidigt!
Sen sov hon. Lääänge... Och vem skulle inte det, efter att ha sprungit runt i huset i ca 10 min?!

Jag har även sett klart första säsongen av Greys idag, vilket gav mig lite addict-spasmer som ledde mig hit, till pappa, för att ladda ner den andra säsongen. Dock är inte Gud riktigt med mig idag, så han har bestämt sig för att sega ner hela datorn, vilket kommer resultera i att jag blir sittande här hela dagen.

Nu hade jag tänkt ta den halva bilen och fara till macken (och hoppas för Jesu namn att det inte är mycket folk där) och därefter besöka Stöllets livsmedelsbutik för att inhandla lite råvaror till kvällens middag.

tisdag 13 oktober 2009

Greys-dag

Idag har jag åstadkommit en hel del faktiskt, trots att det känns som om jag inte gjort ett dugg.
Jag har plockat ur diskmaskinen, tvättat, hängt & vikt tvätt, plockat i diskmaskinen, diskat, dammsugit & fikat med Ell & Hund! Resterande tid har jag checkat de tre första avsnitten av Greys = tagit det lugnt, som jag lovat Lasse. Mm, jag är en duktig hemmafru :)


Jag har även tänkt boka tid för att operera bort de där tvingarna jag har i höftbenen. Ja, det är i alla fall så det känns. Som om någon satt fast något i dem och drar allt de kan åt varsitt håll. Inte skönt! Tankar som: "kommer du vara lika livlig när du kommer ut? Aldrig, aldrig sova?" söker sig ständigt nedåt till den stora magen. "I så fall gör det ingenting, bara du kommer ut snart!" skyndar jag då att tillägga. Och det är faktiskt sant. Jag förstår inte, varför ska man vara tvungen att vänta i 9 hela månader på att det där lilla undret ska möta ens blick? Skulle det inte räcka alldeles utomordentligt med, jag vet inte... 3 veckor? Det skulle passa mig som handen i handsken. Jag är ingen väntar-människa. Verkligen inte.

Kommer ständigt på mig själv med att sitta och fantisera om att värkarna äntligen ska börja så man får åka in. Jag tänker mig förlossningen, och jag ser inte en enda sekund som någon plåga. Jag kan inte tänka att det kommer att göra ont, att det kommer att vara någonting över huvud taget som man kan se som "dåligt" eller "hemskt". Det är ju den allra sista spurten innan man får möta och lära känna någon man så innerligt längtat efter i 9 månader! Hur i hela fridens namn skulle det kunna vara något dåligt?
Jag är så otroligt spänd, förväntansfull och ivrig inför förlossningen. Faktiskt. Inte det minsta nervös! Det kanske borde skrämma mig. Det kanske skrämmer er; att ni tror att jag inte förstår att det kommer göra ont. Att jag inte förstår vad som väntar. Det gör jag. Till viss del, förstås. Självklart kommer det göra ont. Men det kommer också att vara det största av alla äventyr i livet, den mest otroliga upplevelse man som kvinna kan uppleva! Och jag har fått förmånen att få uppleva det. Och det känns väldigt överväldigande. Jag känner mig så lyckligt lottad så det går inte att förklara i ord!
Så, jag vill bara att det ska vara slut på väntandet nu. NU!

söndag 11 oktober 2009

bilder, som utlovat


Sovrummet (checka in de provisoriska sängborden.)








Vardagsrummet (lägg gärna märke till den sneda tavlan.)







Vardagsrummet (och nej, tavlan ska inte stå på soffkanten.)










Vardagsrummet (nej, vi har inga gardiner än.)








Köket











Köket (ursäkta röran)
Eftersom det krånglar utan dess like med att lägga in bilderna får ni nöja er med dessa nu.

lördag 10 oktober 2009

Aftonrodnad ger kall natt

Första natten i Värnäs var... kall?
Fast det var mysigt, att vakna upp imorse och känna att man äntligen börjar närma sig slutet på allt gammalt och början på något nytt. Och efter några sidors läsande ropade Lasse nerifrån köket att frukosten var klar. Ibland har man det ganska bra som gravid!

Dock har v inte riktigt anpassat oss efter Stöllets långa öppetider på alla dessa affärer. Vi fick därför plötsligt väldigt bråttom när klockan började närma sig 1 då både Konsum och sopstaionen stängde. Imorgon är det stängt överallt. Därför måste man planera. Man måste planera vad man ska äta imorgon. På morgonen, när man precis klivit upp, ska man inte bara veta vad dagens måltider ska innehålla, man ska kunna tänka längre.

Och jag veeet att jag lovat bilder, och jag skaaa lägga in. Men inte nu.

fredag 9 oktober 2009

Tonight's gonna be a good night

Efter mycket slit, släp, fula ord & förbannelser över både det ena o det andra har vi äntligen fått i ordning i huset.
Och med i ordning menar jag att det nu är beboeligt, vilket betyder att vi kommer att spendera första natten där inatt. I like!
Hoppas bara de gigantiska spindlarna jag upptäckt idag lämnar mig ifred, annars måste jag nog ringa anticimex.


Hade tyvärr ingen kamera med mig idag, så kunde inte ta några kort som jag lovat.. Sry! Kan dock ta några tills imorgon, så svär jag dyrt och heligt på att jag ska dela med mig av dessa!

Lasse håller i detta ögonblick på att skruva isär sängen, den är the final piece så att säga. Utan den kan det bli lite väl obekvämt att sova också...


Nej, nu är jag ungefär lika hungrig som Carro, så nu väntar grillad kyckling och potatissallad bums!



















Eftersom vi inte lyckats skaffa en bädd åt Carro valde hon att improvisera. Stackarn...

I got a feeling

Idag är en lite bättre dag än gårdagen, tack och lov.
För det första skiner solen på oss här i Klarälvdalen, ett mycket ovanligt fenomen.
För det andra fick jag en alldeles lagom sovmorgon, följt av en grymt stadig frukost som det för tillfället känns som jag skulle kunna stå mig på för resten av dagen.
För det tredje har jag en heel dag framför mig för att pyssla i Värnäs.
Tvätt, disk, organisering och ihopskruvande står på schemat. Förhoppnigsvis flyttar vi dit sängen idag och tillbringar vår första natt där inatt :)


Jag måste bara tipsa om 3 låtar som passar utomordentligt för dagen:
Black Eyed Peas - I Gotta Feeling
Pitbull - Hotel Room Service
Beyonce - Sweet dreams


Tack för mig for now, sköt om er!

torsdag 8 oktober 2009

Årets bloggare

...borde jag utses till.
Eftersom jag är en sådan pålitlig bloggerska trotsar jag mina tunga ögonlock för att plita ner några rader om min dag.


Den började förjävligt faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag hade blivit ombedd att ringa och väcka min kära sambo när han kl. 07.00 skulle kliva upp för att åka till jobbet.
Sagt och gjort, min klocka ringde kl. 07 och jag i min tur ringde Lasse.
Ring... riiing..... riiing... inget svar.
Ring.... riiing... riiing... inget svar igen...
Sådär höll det på. I närmare bestämt 25 samtal till, innan människan kunde svara!
Detta betydde alltså att jag då varit vaken i ca 40 minuter, för att få upp en 30-åring till jobbet. Jag var en hårsmån från att ta bilen och åka dit och köra över honom eller något, så arg var jag, eftersom detta betydde att jag inte fick sova mera den morgonen. Den sovmorgonen, kanske man ska understryka.


Därefter följde en låång dag med en hel lektion, där vi lyssnade på texter som bokstavligt talat var sövande. Jag uppfattade nog ca. 4 hela meningar under den lektionen.


Sen åkte jag hem till pappa, med min bil som har ett oidentifierat fel vilket resulterade i en mycket långsam hemfärd, för att sedan lifta med Lasse upp på föräldragruppen. Idag hade vi en pappagruppsledare med och därför satt vi idag män och kvinnor för sig. Ja, jag säger "män och kvinnor" för att det är just vad det är. Det är bara jag som kan identifieras som "tjej" tror jag...
Men i alla fall så var detta väldigt givande, då vi diskuterade allt från saccosäckar till sex efter förlossningen. Dock inte med just dessa ord i samma mening...


Därefter följde en lång färd till Torsby för att plocka ur det sista ur lägenheten. Vi fick hjälp av pappa, som för övrigt fyller 47 år idag (!), och vi var klara på ungefär en timma. Så nu är det nästan helt rensat på grejer där, bortsett från lite städjox som kommer att behövas då den ansträngande slutstädningen närmar sig... Lyckligtvis är jag en höggravid tjej så om jag har tur kanske någon snäll och omtänksam människa gör detta åt mig (A)


Nu är vi i alla fall äntligen hemma, proppfulla av pizza & kladdkaka m. grädde & hallon. Och trots att mina ögonlock håller på att trilla igen varannan sekund så satte jag mig här för att berätta om denna händelserika dag för er. Jag är stolt över mig själv. Men nu kallar sängen hypnotiserande på mig, så det är dags att sätta punkt. Punkt.