tänk inte, tänk inte

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min otroligt dåliga uppdatering.
Man har faktiskt inte så mycket fritid nu för tiden. Är det inte matdags så är det bajsdags, och är det inte det så finns det hundra andra saker att göra.
Nu börjar vi i alla fall närma oss slutklämmen med julstädningen, tack och lov.

Idag är William en hel vecka gammal, känns mer som om vi varit hemma i två dagar.
Jag har inte varit utanför dörren sedan vi klev in här hemma efter BB-vistelsen. Lite tragiskt kanske, men jag känner faktiskt inget som helst behov av att åka någonstans!

Jag som trodde att graviditeten var den största utmaningen för kroppen blev mäkta besviken när saker började dyka upp som man kanske inte tänker så mycket på innan det faktiskt händer. Ständigt växande, ömmande, läckande bröst är en av sakerna. Detta är också anledningen till att jag fortfarande inte kunnat sova på mage än! En riktig besvikelse.
Ett vanligt toalettbesök är numera något man väntar med ända in i det sista för att slippa denna olidliga smärta.
Och att skriva här är uppenbarligen för mycket att begära, det räcker att jag tänker att jag ska göra det så vaknar lille William. Som nu. Så, låt mig återkomma till alla dessa klagomål vid ett senare tillfälle!

Ciao