Ve och fasa

Jag har nu fått träffa och lära känna vår nya familjemedlem.
Han är identisk med en katt vi hade förut: Gizmo. Ja, de ser exakt likadana ut! Dock blev vi tvugna att avliva Gizmo 1# då han fick njursten, så därför döpte vi missen efter honom. Inte det att jag hoppas att han ska få njursten och dö eller så, inte hela tiden i varje fall...
Han är drygare än Folke, högljudd, klängig och lönnfet. Dessutom är han trög, han fattar absolut ingenting någonsin. Så go.

Imorgon är det time for Karlstadtrip. Vi får väl se om vi tar oss iväg den här gången, jag är en ganska dålig morgonmänniska...
Så om någon vill vara barnvakt åt min kära vovve under dagen, hojta till vettja!
PS: hon löper. DS

Laddar för övrigt ner lite serier nu, eftersom jag fått höra av min radioaktiva (mohah) pojkvän att piratebay måste stänga ner. Viktigt att ladda upp inför efter-förlossning-tiden! Så nu laddas Greys, One tree hill & Gossip girl ner för fullt.
Thank U, Piratebay!

My boyfriend is a funny man

Ja, den där Lars är verkligen något extra.
Det går inte en dag utan att han förbannar Folke (med många mycket hemska förbannelser om jag får säga mitt) och klagar över hur dryg han är osv.
Många gånger får stackars Folke även höra hur denne Lars skulle vilja mörda/avliva/stycka/döda honom!
Han har även erbjudit sig ett flertal gånger att skjuta honom. Helt seriöst.
När jag föreslog inskaffning av ännu en katt fick jag en blick jag sällan vågar tänka tillbaka på...

Så en dag (ja, idag) får jag ett samtal från min kära sambo, där han berättar att han tänkte ta med en kattunge hem idag.
Jaha, tänkte jag då. Och vad har du tagit?


Detta betyder alltså:
istället för att bli av med en galen katt får jag en till.

..........

Som om jag gjort något oförlåtligt följs en hopplös dag av en än värre dag.



Jag vet inte vad jag gör för fel...

Om man bara kunde sova....

...bort sådana här dagar. Man kunde vakna på morgonen, redan då känna att "idag är ingen bra dag" och då orka sova bort hela dagen. Man kunde få somna om och vakna dagen därpå. TACK!

Jag hatar dom här dagarna. Och de kommer allt tätare, snart förföljs jag nog av endast dessa dagar! Hur ska jag och, framförallt, alla i min omgivning överleva då?



Som om detta inte vore nog har jag, som varit så jävla lycklig över att jag haft en sån "behaglig" graviditet, börjat få ungefär 1000 liter vätska i kroppen, vilket resulterar i att jag ser ut som en svullen boll. Just det, en svullen boll! Kan ni tänka er hur en sådan ser ut? Jag är inte glad. INTE GLAD!!


Kan någon slå mig i huvudet med en slägga och låta mig sova tills det är dags för förlossningen?

Frustration

Jag börjar gå mig på nerverna.
Och om jag går mig på nerverna borde Lasse när som helst explodera.


Jag förstår bara inte vad jag gjort för att förtjäna det här?!
Jag sover 50% av tiden jag spenderar i sängen på nätterna. Att hitta en bekväm sovposition är en hel vetenskap, och för att vända mig krävs 2 lyftkranar. Därför blir mitt liv inte lättare av att jag måste gå på damernas varannan minut, då det är än svårare att komma upp ur sängen!
Jag orkar inte gå ut med Carro längre, för om jag går längre än till postlådorna känns det som jag ska explodera, men jag försöker ändå för jag tänker att om jag rör på mig mycket kanske det sätter igång någonting.
Jag glömmer allt, och då menar jag allt! Ibland blir jag förvånad när jag fortfarande kommer ihåg vad jag själv heter...
Det ser fördjävligt ut hemma och jag har ingen dammsugare som skulle kunna göra det hela lite lättare för mig, att slippa se allt skit flyga omkring i hela huset.
Jag har inget internet hemma, och bara tanken på att behöva lägga ner energi på att ringa det j*vla telia igen får mig att sätta mig på tvären och bromsa för glatta livet.
Jag har 3, egentligen 4, prov på fredag som jag måste göra. Det känns uppiggande! Vart orken och motivationen till att läsa på dem tog vägen vet jag inte.
Jag börjar gråta av ingen som helst anledning hela tiden. Det är trevligt!


Men jag är inte bitter!

Missförstå mig inte, jag ångrar inte mitt val en sekund. Jag önskar bara att det fanns någon man kunde bolla tankarna med, att prata med som faktiskt förstår och som kan stötta när allt känns som tuffast. Som vet hur det känns...

Idiotiska sverige

Nej, jag menar inte Sverige som land. I alla fall inte i det här fallet.
Jag pratar om Sverige.nu. Helt värdelöst! I 5 dagar har det varit "nedstängt p.g.a. uppgraderingar". Ska man behöva vänta i veckor innan man kan kolla sin mejl?!
Igår gick det att logga in. Men allt var på engelska, och alla mejl var borta. Idag kunde man läsa mejl i 30 min innan det inte längre gick att logga in igen.
Idioter!


Om man får problem när man ska torka sig i röven
borde man nog tänka över sin viktsituation...


PS: jag vill bara upplysa er om att mina värsta farhågor har besannats: jag har fått en outhärdlig mängd bristningar på magen. Inte coolt! DS

Bad mood-day

Idag är en sån där typisk gravid-dag som man som just gravid måste genomgå emellanåt.
Man tycker att varenda människa på denna jord är jobbig och mest i vägen.
Alla gör förmodligen allt de kan för att förstöra din dag. Det är det enda de lever för!
Ingenting vill gå riktigt som det ska och att göra något som helst behövligt är en kraftansträngning större än Big Bang.


Precis så känns det.


Jag skulle t.ex. beställa bredband, tv & telefoni från Telia nu. Det funkade inte, så jag ringde kundtjänst och han förklarade hur jag skulle göra. Vi la på och nu funkar det ändå inte. Jag var en hårsmån från att börja gråta. Ärligt. Jag började nästan böla på Telia.


Dessutom behöver jag mat. Att vara gravid, sårbar och förbannad förbättras inte av att man är hungrig. Inte alls, faktiskt. Att det ser ut som ett bombnedslag hemma och att jag inte kan göra nåt åt det eftersom vi har två icke-fungerande dammsugare där gör inte heller saken bättre. För att förvärra min situation ytterligare har den enda fungerande dammsugaren gått och gömt sig någonstans i Björby, vilket gör att jag inte kan dammsuga alls.


Jag borde nog bära en varningsskylt idag. En blinkande, stor varningsskylt. Och en munkorg. Och förmodligen en tvångströja.


Stackars Lasse.

Svininfluensa

Igår var det dags för vaccination för alla gravida i Torsby med omnejd.
När jag svängde in på parkeringen vid vårdcentralen började jag först fundera på om någon gått runt i hela värmland med någon ohygglig smitta som gjorde att alla fick besöka sjukhuset, för jag har nog aldrig sett så mycket bilar på den parkeringen tidigare.
Det var så fullt att jag faktiskt fick lov att snällt parkera nere vid busstationen och traska hela den långa backen upp.


När jag några minuter senare klev in i väntrummet var där lika fullt som på parkeringen.
Efter att ha samtalat några sekunder med de övriga tjejerna från föräldragruppen konstaterade vi att vi alla fått samma tid. Tillsammans med ungefär... 30 andra? Men eftersom de klart och tydligt sagt "sätt er i väntrummet så blir ni uppropade" när de ringt ang. tiden satt vi där snällt och väntade. Fler och fler försvann och lite längre bort skymtade vi någon form av kö. Efter en halvtimmes väntan, dividerande och ifyllande av dubbla papper beslöt vi oss för att ta reda på vart den där kön ledde. Vi fick alla ett slag under bältet när vi insåg att den faktiskt gick till rummet där sprutorna togs.


Så, vid 4 fick jag komma ut genom dörrarna, helt ovetande om bieffekterna förutom eventuell svullnad och ömhet. Jag väntade mig båda delarna ganska omgående då jag mindes vaccinationssprutorna man fick i 6:an när jag svällde upp över hela armen. Därför blev jag så förvånad igår kväll när jag insåg att jag varken hade ont eller var svullen. Det skulle jag ju aldrig ha sagt, för inom en timma hade läger förvärrats avsevärt. Jag insåg, när det var dags att klä av sig, att jag inte kunde lyfta armen över axeln och jag orkade inte lyfta någonting.
Morgonen var ännu värre, eftersom jag då även legat stilla med armen under så lång tid. Jag kunde nästan inte röra den! Tur var väl att jag gick upp samtidigt som Lasse så han kunde hjälpa mig på med bh:n. Och under hela dagen idag har den fortsatt vara öm, smärtande och obrukbar.
Inte bh:n alltså, utan armen.

Som jag nämnde tidigare var jag, förutom svullnad och ömhet, helt ovetande om bieffekterna. Därför gick det nyss upp ett ljus för mig när jag satt och läste tidningen och de förklarade att man kunde få feber och huvudvärk. Inte konstigt att mina alvedon/panodil hjälpte! Inte konstigt jag varit så sjukt hängig och snurrig idag!

P.S.: Jag har inte slagits av tanken att människor faktiskt blir väldigt oroliga över en när man är gravid förrän idag. När jag, helt oskyldigt, somnat i någon timme på soffan tidigare idag hade jag när jag vaknade ungefär 10 missade samtal. Från pappa och Lasse. Jag ringde upp pappa först och undrade varför han var så angelägen att få tag på mig. Han berättade då att Lasse ringt och varit superorolig för att han inte fått tag på mig. Då kom ju pappa på, såklart, att han hade sett något i diket några km från vårt hus som liknade Carro väldigt mycket när han åkt där tidigare idag. Detta hjälpte inte Lasse. Inte ett endaste dugg. Han sa därför åt pappa att han var tvungen att åka till oss för att se om det hänt något. Jag fick därför skynda mig att ringa honom för att tala om att varken jag eller Carro var döda. Inte ens medvetslösa. Bara trötta. D.S.

Herregud, there's too much drama for me säger jag bara!

Stöllet runt i en halv bil

Ja, man kan nästan se den som en halv bil.
Lasses kära Peugeot, som jag så snällt fått nöja mig med idag.
Förutom att den går framåt (nåja, än så länge) så finns det nog inget som är bra med den.
Upptäckte även när jag skulle köra iväg förut att man inte kunde flytta fram stolen. Därför fick jag i princip ligga ner för att nå pedalerna ordentligt.
Något annat jag upptäckte var att varje gång man tryckte ner kopplingen och hade gaspedalen helt uppe, så skälvde det till i hela bilen. Intressant, tyckte jag. Jag är helt fascinerad över att Lasse faktiskt åker i den där varje dag till och från Malung!
Nej, jag har många gånger svurit över volvon, men at the end of the day är det den jag föredrar. Definitivt!

Idag har Carro blivit en ny hund. Hon har duschat. Av någon anledning så utvecklas hon till en speedad eldfluga när hon duschat, eller när hon av någon annan anledning blivit blöt. Hon far runt över golv, möbler och väggar likt en missil och drar sig mot allt som heter tyg. Ibland även tapeterna. Idag lyckades hon även utföra en utomordentlig 180 på köksgolvet. Jag hade ingen aning om att hon kunde lyfta alla 4 tassarna från golvet samtidigt!
Sen sov hon. Lääänge... Och vem skulle inte det, efter att ha sprungit runt i huset i ca 10 min?!

Jag har även sett klart första säsongen av Greys idag, vilket gav mig lite addict-spasmer som ledde mig hit, till pappa, för att ladda ner den andra säsongen. Dock är inte Gud riktigt med mig idag, så han har bestämt sig för att sega ner hela datorn, vilket kommer resultera i att jag blir sittande här hela dagen.

Nu hade jag tänkt ta den halva bilen och fara till macken (och hoppas för Jesu namn att det inte är mycket folk där) och därefter besöka Stöllets livsmedelsbutik för att inhandla lite råvaror till kvällens middag.

Greys-dag

Idag har jag åstadkommit en hel del faktiskt, trots att det känns som om jag inte gjort ett dugg.
Jag har plockat ur diskmaskinen, tvättat, hängt & vikt tvätt, plockat i diskmaskinen, diskat, dammsugit & fikat med Ell & Hund! Resterande tid har jag checkat de tre första avsnitten av Greys = tagit det lugnt, som jag lovat Lasse. Mm, jag är en duktig hemmafru :)


Jag har även tänkt boka tid för att operera bort de där tvingarna jag har i höftbenen. Ja, det är i alla fall så det känns. Som om någon satt fast något i dem och drar allt de kan åt varsitt håll. Inte skönt! Tankar som: "kommer du vara lika livlig när du kommer ut? Aldrig, aldrig sova?" söker sig ständigt nedåt till den stora magen. "I så fall gör det ingenting, bara du kommer ut snart!" skyndar jag då att tillägga. Och det är faktiskt sant. Jag förstår inte, varför ska man vara tvungen att vänta i 9 hela månader på att det där lilla undret ska möta ens blick? Skulle det inte räcka alldeles utomordentligt med, jag vet inte... 3 veckor? Det skulle passa mig som handen i handsken. Jag är ingen väntar-människa. Verkligen inte.

Kommer ständigt på mig själv med att sitta och fantisera om att värkarna äntligen ska börja så man får åka in. Jag tänker mig förlossningen, och jag ser inte en enda sekund som någon plåga. Jag kan inte tänka att det kommer att göra ont, att det kommer att vara någonting över huvud taget som man kan se som "dåligt" eller "hemskt". Det är ju den allra sista spurten innan man får möta och lära känna någon man så innerligt längtat efter i 9 månader! Hur i hela fridens namn skulle det kunna vara något dåligt?
Jag är så otroligt spänd, förväntansfull och ivrig inför förlossningen. Faktiskt. Inte det minsta nervös! Det kanske borde skrämma mig. Det kanske skrämmer er; att ni tror att jag inte förstår att det kommer göra ont. Att jag inte förstår vad som väntar. Det gör jag. Till viss del, förstås. Självklart kommer det göra ont. Men det kommer också att vara det största av alla äventyr i livet, den mest otroliga upplevelse man som kvinna kan uppleva! Och jag har fått förmånen att få uppleva det. Och det känns väldigt överväldigande. Jag känner mig så lyckligt lottad så det går inte att förklara i ord!
Så, jag vill bara att det ska vara slut på väntandet nu. NU!

bilder, som utlovat

Sovrummet (checka in de provisoriska sängborden.)

Vardagsrummet (lägg gärna märke till den sneda tavlan.)

Vardagsrummet (och nej, tavlan ska inte stå på soffkanten.)

Vardagsrummet (nej, vi har inga gardiner än.)

Köket

Köket (ursäkta röran)

Eftersom det krånglar utan dess like med att lägga in bilderna får ni nöja er med dessa nu.

Aftonrodnad ger kall natt

Första natten i Värnäs var... kall?
Fast det var mysigt, att vakna upp imorse och känna att man äntligen börjar närma sig slutet på allt gammalt och början på något nytt. Och efter några sidors läsande ropade Lasse nerifrån köket att frukosten var klar. Ibland har man det ganska bra som gravid!

Dock har v inte riktigt anpassat oss efter Stöllets långa öppetider på alla dessa affärer. Vi fick därför plötsligt väldigt bråttom när klockan började närma sig 1 då både Konsum och sopstaionen stängde. Imorgon är det stängt överallt. Därför måste man planera. Man måste planera vad man ska äta imorgon. På morgonen, när man precis klivit upp, ska man inte bara veta vad dagens måltider ska innehålla, man ska kunna tänka längre.

Och jag veeet att jag lovat bilder, och jag skaaa lägga in. Men inte nu.

Tonight's gonna be a good night

Efter mycket slit, släp, fula ord & förbannelser över både det ena o det andra har vi äntligen fått i ordning i huset.
Och med i ordning menar jag att det nu är beboeligt, vilket betyder att vi kommer att spendera första natten där inatt. I like!
Hoppas bara de gigantiska spindlarna jag upptäckt idag lämnar mig ifred, annars måste jag nog ringa anticimex.


Hade tyvärr ingen kamera med mig idag, så kunde inte ta några kort som jag lovat.. Sry! Kan dock ta några tills imorgon, så svär jag dyrt och heligt på att jag ska dela med mig av dessa!

Lasse håller i detta ögonblick på att skruva isär sängen, den är the final piece så att säga. Utan den kan det bli lite väl obekvämt att sova också...


Nej, nu är jag ungefär lika hungrig som Carro, så nu väntar grillad kyckling och potatissallad bums!



















Eftersom vi inte lyckats skaffa en bädd åt Carro valde hon att improvisera. Stackarn...

I got a feeling

Idag är en lite bättre dag än gårdagen, tack och lov.
För det första skiner solen på oss här i Klarälvdalen, ett mycket ovanligt fenomen.
För det andra fick jag en alldeles lagom sovmorgon, följt av en grymt stadig frukost som det för tillfället känns som jag skulle kunna stå mig på för resten av dagen.
För det tredje har jag en heel dag framför mig för att pyssla i Värnäs.
Tvätt, disk, organisering och ihopskruvande står på schemat. Förhoppnigsvis flyttar vi dit sängen idag och tillbringar vår första natt där inatt :)


Jag måste bara tipsa om 3 låtar som passar utomordentligt för dagen:
Black Eyed Peas - I Gotta Feeling
Pitbull - Hotel Room Service
Beyonce - Sweet dreams


Tack för mig for now, sköt om er!

Årets bloggare

...borde jag utses till.
Eftersom jag är en sådan pålitlig bloggerska trotsar jag mina tunga ögonlock för att plita ner några rader om min dag.


Den började förjävligt faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag hade blivit ombedd att ringa och väcka min kära sambo när han kl. 07.00 skulle kliva upp för att åka till jobbet.
Sagt och gjort, min klocka ringde kl. 07 och jag i min tur ringde Lasse.
Ring... riiing..... riiing... inget svar.
Ring.... riiing... riiing... inget svar igen...
Sådär höll det på. I närmare bestämt 25 samtal till, innan människan kunde svara!
Detta betydde alltså att jag då varit vaken i ca 40 minuter, för att få upp en 30-åring till jobbet. Jag var en hårsmån från att ta bilen och åka dit och köra över honom eller något, så arg var jag, eftersom detta betydde att jag inte fick sova mera den morgonen. Den sovmorgonen, kanske man ska understryka.


Därefter följde en låång dag med en hel lektion, där vi lyssnade på texter som bokstavligt talat var sövande. Jag uppfattade nog ca. 4 hela meningar under den lektionen.


Sen åkte jag hem till pappa, med min bil som har ett oidentifierat fel vilket resulterade i en mycket långsam hemfärd, för att sedan lifta med Lasse upp på föräldragruppen. Idag hade vi en pappagruppsledare med och därför satt vi idag män och kvinnor för sig. Ja, jag säger "män och kvinnor" för att det är just vad det är. Det är bara jag som kan identifieras som "tjej" tror jag...
Men i alla fall så var detta väldigt givande, då vi diskuterade allt från saccosäckar till sex efter förlossningen. Dock inte med just dessa ord i samma mening...


Därefter följde en lång färd till Torsby för att plocka ur det sista ur lägenheten. Vi fick hjälp av pappa, som för övrigt fyller 47 år idag (!), och vi var klara på ungefär en timma. Så nu är det nästan helt rensat på grejer där, bortsett från lite städjox som kommer att behövas då den ansträngande slutstädningen närmar sig... Lyckligtvis är jag en höggravid tjej så om jag har tur kanske någon snäll och omtänksam människa gör detta åt mig (A)


Nu är vi i alla fall äntligen hemma, proppfulla av pizza & kladdkaka m. grädde & hallon. Och trots att mina ögonlock håller på att trilla igen varannan sekund så satte jag mig här för att berätta om denna händelserika dag för er. Jag är stolt över mig själv. Men nu kallar sängen hypnotiserande på mig, så det är dags att sätta punkt. Punkt.

Ljug för mig älskling

Idag behöver jag dessa ingredienser:

1 st hårfärg
1 tim Idol
1 påse surisar
1 tim Greys
1 dl Michie

What do you say?!

En påse värme, tack!

Sitter och söker efter företag som möjligtvis kan ha lite värme till salu.
Jag hittade några, men min plånbok skrek för full hals då.
Fritidsresor t.ex. Dom hade massa värme till salu. Flera stora soppåsar. Och jag fick inte ens en ynka deciliter...

Eftersom rektorn på Stjerneskolan lyckats så überbra med schemat och sett till så att jag bara ska ha 1 lektion idag, tänker jag visa min outhärdliga uppskattning av detta genom att stanna hemma idag.
Sådetså!

Mitt egna schema för dagen:

• Sova. (bara liiite till)
• Hitta bredband & telefoni som inte kostar en förmögenhet.
• Åka till Värnäs i en frostig bil och plocka ur lådorna jag hade med igår.
• Laga någon äcklig mat.

Förresten vill jag bara påpeka: Jag, Erika Catrine Adolfsson Grund, lagade för första gången ungsstekt falukorv m. mos igår. Och vet ni? Den blev god! :)

Förändring

Eftersom jag sitter och inte gör någonting alls beslöt jag mig för att ändra bloggens utseende lite. Så, enjoy!

Kånk & släp

När jag flyttade in i lägenheten här i Torsby så tog det ca... 4 månader innan jag fått iordning allt (?).
Därför blev jag föga imponerad när jag nu lyckats tömma den på nästan allt småskit på endast ca 3 timmar sammanlagt?!
Helt otroligt. Idag har jag i alla fall plockat ihop (nästan) allt som går att trycka ner i kartonger. De stora grabbarna får ta de stora grejerna på fredag. Sen är det inflytt á la Värnäs som gäller!
Eftersom golvet i köket blev klart igår kan vi äntligen känna att vi är på väg någonstans.
Ja, till Värnäs med andra ord.


Idag har varit en värdelös dag i övrigt. Jag var så otroligt trött imorse att jag beslutade mig för att ta en sovmorgon. Det får man faktiskt göra nu!
Därför anlände jag inte förrän kl 10 till skolan, och missade därför första och halva andra lektionen. Väl i skolan lyssnade jag på 1 ½ redovisning, innan det var dags för håltimme igen, ända fram till 15.00!!! Hade jag vetat det imorse hade jag väl för böveln inte åkt hit förrän då.. -.-'

Därför sitter jag nu i skolan och funderar över hur värdelös en dag kan vara.
Svar: såhär.

v. 35+4

Har förresten inte lagt upp någon "mag-bild" på länge, så tänkte bjuda på en nu ;)

Bubbel á la porten

Igår, efter mycket slit och släp i Värnäs (nåja, i alla fall från Lasses sida) beslöt vi oss för att dyka ner i poolen på porten.
Okej, vi dök inte. Hade vi gjort det hade vi förmodligen brutit nacken båda två. Men vi badade i alla fall, och det var skönt!
När vi kom hem var jag helt slut, och jag störtade i sängen på en gång. Hann inte ens få massage av Lasse som jag så länge längtat efter (A)

Idag har vi i alla fall gjort en snabbvända till Ekshärad. La anbud på ett köksbord med stolar som de har auktion på idag. SUPERFINT! Fast vi var nog för snåla för att vinna det.. Sen la vi även anbud på en reclinerfåtölj, som vi förmodligen också var för snåla för.. :p


Nu sitter jag här och letar barnkläder för fulla muggar, då jag till min förskräckelse upptäckte i förrgår att vi inte alls har så mycket som vi trodde...


Nu tänkte jag packa ihop alla kläder jag har här i en sopsäck för att förflytta detta till den enorma garderoben i Värnäs.
Lasse kommer inte få plats med sina kläder, men säg inget (A)

Långa nätter

"där ute finns en värld av långa nätter" sjöng Melissa Horn.
I HEAR YA GIRL!
Vid halv 4-tiden inatt fick min rygg för sig att gå sönder.
Okej, kanske inte.. men det kändes så!
Jag förbannade tyst någon som kunde ta på sig ansvaret för detta, och beslöt mig till slut för att gå upp. I brist på annat åt jag 600 våfflor med messmör. Bästa nattmaten, jag lovar!
Sen stoppade jag i lite tvätt i maskinen och gick o la mig igen. Somnade och vaknade igen vid halv 8, så då var de lika bra att gå upp. Hängde tvätten och la i en ny omgång. Har nu tvättat och strukit alla nya grejer till lillen, så nu ska jag fara bort till huset och fortsätta greja där lite.


Golvet i köket är för övrigt snart färdigt! yeey. När det är klart och Lasse kopplat in diskmaskinen är det bara att flytta in, typ. Nästa helg hämtar vi grejerna i lägenheten. Kan inte bärga mig tills allt är färdigt, än mindre till när lillen kommer. Jag är trött på den här magen nu! Nån som vill byta?


Ska bara bränna en skiva nu, sen far jag bort och hjälper Lasse.
Ciao!

Äntligen fredag!

Inatt, eller snarare imorse, fick jag en trevlig överraskning. Vaknade vid halv 5 av att någon var i lägenheten, och jag fick en smärre hjärtattack. Därefter dök Lasse ner i sängen och mitt hjärta lämnade genast halsgropen. Även om jag var förvånad utan dess like gillade jag överraskningen ;)
detta resulterade i alla fall i att jag blev vrålhungrig och slukade en tallrik fil med müsli (ja, jag är nyttig). Därefter kunde jag inte sova på läääänge.. Så därför tog jag mig en välförtjänt sovmorgon idag, det tycker jag att skolan kan bjuda på.


Idag åker jag i alla fall hem till Stöllet för att fixa och dona i huset, som vanligt. Lasse har snart fått in golvet i köket, och äntligen känns målet inte allt för långt borta. I helgen stället vi iordning de möbler och andra grejer som finns där för tillfället, och nästa helg rensar vi lägenheten på möbler och småkrafs. Sen är det bara att flytta in! :D Me like.

Onanimarathon

Mina veckor i skolan känns nu för tiden så otroligt kreativa och nödvändiga.

Låt mig summera en riktigt hård skolvecka, med alla lektioner:
Måndag: full dag

Tisdag: 1 lektion

Onsdag: 2 lektioner

Torsdag: 1 lektion

Fredag: 4 lektioner

Skulle ni känna er motiverade att bosätta er i Torsby en hel vecka, när ni har hundra miljarder andra saker som måste ordnas, för detta?!

Inte jag heller. Men jag gör det ändå.

Hade bestämt mig för att gå hem till v. 42, men eftersom alla lärare bestämt sig för att hata mig så har de lagt in prov efter prov efter prov v. 42-43. Därför kommer jag ändå att få åka hit och göra skiten då i alla fall.

Igår var det äntligen premiär på Greys!!! Jag och Micka intog position soffa redan vid 8 för att hänga med i idolfortsättningarna, följt av ett überbra avsnitt av Greys. Därefter tog Fråga Olle över tv-rutan och introducerade ett onanimarathon i Köpenhamn. Min och Mickas reaktion: whaat?!