tänk inte, tänk inte

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för min otroligt dåliga uppdatering.
Man har faktiskt inte så mycket fritid nu för tiden. Är det inte matdags så är det bajsdags, och är det inte det så finns det hundra andra saker att göra.
Nu börjar vi i alla fall närma oss slutklämmen med julstädningen, tack och lov.

Idag är William en hel vecka gammal, känns mer som om vi varit hemma i två dagar.
Jag har inte varit utanför dörren sedan vi klev in här hemma efter BB-vistelsen. Lite tragiskt kanske, men jag känner faktiskt inget som helst behov av att åka någonstans!

Jag som trodde att graviditeten var den största utmaningen för kroppen blev mäkta besviken när saker började dyka upp som man kanske inte tänker så mycket på innan det faktiskt händer. Ständigt växande, ömmande, läckande bröst är en av sakerna. Detta är också anledningen till att jag fortfarande inte kunnat sova på mage än! En riktig besvikelse.
Ett vanligt toalettbesök är numera något man väntar med ända in i det sista för att slippa denna olidliga smärta.
Och att skriva här är uppenbarligen för mycket att begära, det räcker att jag tänker att jag ska göra det så vaknar lille William. Som nu. Så, låt mig återkomma till alla dessa klagomål vid ett senare tillfälle!

Ciao

091122

kl 05.59 fick världens finaste lilla pojke möta världens ljus för första gången!

Fast med sina 4 255 g och 56 cm kan man väl kanske inte kalla honom liten ;)
Dagarna i denna nya värld spenderar han med att äta, sova & bajsa. Det är livet det!

Jag kommer självklart att dela med mig av vår förlossningsberättelse, men idag är jag alldeles för trött för det. Nyss hemkommen från BB och jag är helt slut, blir nog nanna sängen nu med de två finaste pojkarna i hela världen :)

Äntligen!

Igår, efter att vi än en gång besökt mödravården i karlstad, blev vi hemskickade.
Men eftersom jag kände att jag inte orkade fara fram o tillbaka mellan stöllet o karlstad bestämde vi oss för att stanna kvar och sova i Mona & Runes hus.
Så imorse vid 7-tiden vaknade jag av att jag hade värkar. Försökte somna om, men de kom så tätt att jag bestämde mig för att kliva in i duschen istället. Inte heller det hjälpte. Tog två alvedon men fick ingen hjälp av dem heller.
Bestämde mig efter mycket funderande på att väcka Lasse. Tänkte att om jag låtit bli hade han förmodligen haft ihjäl mig när han vaknade :p
Första timmen var det 4-5 minuter mellan värkarna, sedan lugnade det ner sig lite innan det satte igång igen med lite längre emellan men med intensivare värkar den här gången.
Nu sitter vi hemma hos syrran, ca 10 min mellan värkarna och dock inte lika intensiva. Tänkte ändå ringa in till förlossningen snart, höra vad de tycker vi ska göra.. bättre att ringa en gång för mycket än en gång för lite antar jag :)

så, nu håller vi tummarna för att lillen vill komma ut idag :D

Överburet fetto

Ännu en dag av väntan.
Suck. Jag börjar bli grymt trött på det här.

Dessutom har jag, smart som jag är, suttit och läst om överburenhet på internet. Det skulle jag ju definitivt inte ha gjort! Skitgrejer som bara skrämmer upp en... Jag tillhör i alla fall de 5% som går över tiden med över 2 veckor. Shit, jag borde verkligen känna mig speciell! Men det gör jag inte... I alla fall inte på ett bra sätt.
Sen läste jag även att ju längre man går över tiden, desto större är chansen att barnet dör i livmodern (!!!). Dessutom väger vart fjärde överburet barn över 4.5 kg. Ja, 4.5 kg!!! whaat?! :S
Så nu har jag bestämt mig för att om de vill skicka hem mig imorgon med så tänker jag vägra. De får helt enkelt sätta igång mig i vilket fall, jag tänker inte gå en dag till efter imorgon, inte en chans. Sådetså.
Jag tror Lasses största rädsla är att det ska bli kejsarsnitt. Så det hoppas jag vi slipper. :)

Fullständigt värdelöst!

Jag hade verkligen helt ställt in mig på att nu skulle vi inte behöva vänta längre. Äntligen skulle jag få träffa den där underbara människan som gömt sig där inne alldeles för länge redan! Och även om det inte hände idag så var jag i alla fall helt hundra på att jag inte skulle komma hem till Värnäs igen utan liten. Men ack, så fel jag hade...

När jag låg där på sängen med 200 liter "ultraljuds-gel" på magen, och fick se litens ansikte framifrån så bra som det bara gick, så kläcker kärringen ur sig att "ja, om det ser bra ut idag så får du ju komma tillbaka om två dagar igen och göra samma undersökningar, och så fortsätter vi oftast tills det antingen kommit igång av sig själv eller om det blivit några förändringar som t.ex. lite fostervatten. Och det här ser då bra ut, så du kommer säkert att få åka hem idag" och ler! Jag ville verkligen strypa henne. Och efter att de mätt hjärtfrekvensen & sammandragningarna i 20 min kommer det in ännu en doktor som talar om att "jojomensan, det ser så bra ut så du får åka hem idag och komma tillbaka på fredag". Då ville jag absolut strypa någon!

Så nu är vi än en gång tillbaka i Värnäs, än en gång utan liten & jag är än en gång lika besviken på min kropp som aldrig kan se till att denna lilla (som förmodligen inte är så lite längre) människa kommer ut.

& det är inte ens säkert att de gör någonting på fredag heller!

Skjut mig.

Dan för dopparedan

Idag är dagen före dagen D. Dagen D är den dag då lillen faktiskt ska få komma ut.
Faast... med min tur så får jag väl en tid, tja, nästa vecka?
Nej, inga negativa tankar idag. Inte så många i så fall, ok?!

Fick gå upp 8.30 idag eftersom det är så himla mycket som måste fixas innan vi ska åka.
Igår insåg vi att nästa gång vi kommer hem så är lillen med... En väldigt skum, konstig och ovan tanke. Ändå har vi haft 9 otroligt långa månader på oss att förbereda oss för denna stund! Helt sjukt egentligen. Helt sjukt bra, som Grynet sa.


Så idag bär det av till Karlstad, vi sover hos syster inatt för att spara in några timmars sovande imorgon, har en känsla av att vi kan behöva de där extra timmarna.

Förresten: Carro har börjat kissa inne. Vad gör jag? & vad fan håller hon på med?!

Rökfyllt huvud & bebismygg

Idag gick Lasse upp med tuppen, medan jag låg kvar och snoozade i några timmar till.
Men vid halv 11 vaknade jag av att det stack i näsan. Ja, huset var rökfyllt än en gång.
Jag slänger snart ut den där vedspisen! :@
För att över huvud taget kunna vandra omkring här fick vi öppna alla fönster. Vad vi inte visste var att när det nu är så varmt idag så kläcks alla myggägg, och ur dessa kommer myggbebisar. Små, enerverande, odödliga myggbebisar! Och på något sätt lyckades de hitta vartenda fönster för att bosätta sig här inne. INTE kul!
Sen missade jag även min tandläkartid idag som jag heelt glömt bort... Bra Erika, verkligen!

Igår fixade även Lasse duschen, som det varit så otroligt dåligt sprutt i tidigare att man lika gärna kunde duschat i regnet. Han bytte blandare och vattnet flödade igen! Jag passade då på att provduscha, för att verkligen övertyga mig själv om att det var sant: vi har en fungerande dusch! Det var så skönt att jag bestämde mig för att slänga i en inpackning och stå där en stund, bara för att njuta. Det fick jag fan för. När jag står där och njuter som bäst, fortfarande med inpackning i hela håret, tar varmvattnet slut! Bara sådär, helt plötsligt, och jag befinner mig därefter under en isstråle. Jag hade inte så många fler val än att skölja ur håret i denna isstråle. Aldrig mera långdusch.

Nu ska vi strax fara till Malung för ombesiktning av bilen, kommer ju säkert gå superbt med tanke på att den inte alls läcker 3 l olja i sekunden... Låt herren vara på min sida idag!

Äh, vem försöker jag lura...

Bättre sent än aldrig!

Jag har nu, efter ca 5 månader, fått fingrarna ur & scannat in det fortfarande enda kortet på lillen. Och bara för att jag är så otroligt genomsnäll tänkte jag dela med mig av detta till er!


Sen kan jag även upplysa om att vi har bajsvatten. Ja, det är faktiskt brunt. Ibland.
Gott!

Motgräs

Idag går inte riktigt saker och ting som planerat.
I alla fall inte installationen av photoshop.
Inte heller uppsättningen av lampor, som jag genast fick lägga ner eftersom jag förmodligen skulle fått en elchock som skickat mig till Nigeria om jag rört dessa kopplingar.
Omplanteringen av blommorna resulterade i blomjord över hela den nystädade tvättstugan = omstädning.
Att moppa golvet i köket är som att hälla vatten på en gås. Hur kan man sälja ett golv som det inte går att få rent?
Vi har ca 300 filmer på datorn, men inte en enda jag vill se. Lasse föreslog När lammen tystnar. Jag skrattade inte.

Det enda positiva idag är nog att jag har 3 satsumas kvar. Eller om det är negativt. Det beror ju på om jag fortfarande kommer att vara sugen på fler efter att jag ätit upp dem...
Sen är ju även reprisen på onsdagens Greys som jag missade. Det är också en bra sak.

Ja, där var det nog slut på bra saker. Jag kan verkligen skatta mig lycklig.

Snöslask

Idag, i det exemplariska väglaget, begav vi oss till Torsby. Resan resulterade i hårklippning, modevisning & studentmösseköp. Inte illa pissat! & Mischies danser blev jättebra :)
När vi kom hem slocknade jag ganska exakt på en gång i soffan, och vaknade efter 1.5 timma av att huset var rökfyllt. Eller nej, jag vaknade av att jag var kissnödig, och upptäckte då att det var rökfyllt. Tanken slog mig under någon hundradels sekund att huset förmodligen skulle hinna brinna ner innan jag vaknat om det skulle hända någon gång. Förklaringen till all denna rök var, som vanligt, skitvedspisen i köket. Ni förstår, när man inte eldat i den på en dag så känner den sig ensam och övergiven vilket resulterar i att den vägrar släppa upp röken i skorstenen = rökfyllt hus. Men nu har vi vädrat i någon timma så nu börjar vi kunna se varandra utan att krypa på golvet i alla fall! :)

Nu vankas ugnsgratinerad fläskkotlett som min alldeles egna nakna kock lagar åt mig, mums!

Och nej, ingen liten bebis än. Men ett stort grattis till Maria & Johan som fått en liten pojke till! :) Jag kommer, jag kommer...

Öppet hus

Snodde bilden av Marita, enda Öppet hus-bilden jag kunde hitta. Sry (A)

Imorgon har jag bestämt att vi ska åka på Öppet Hus. Och innan dess ska Lasse klippa sig på Salong Överbyn, vilket kommer resultera i kaffemarathon och massa skitsnack i någon timme :)

Idag har vi haft pappa & bror på middag, följt av Mysteriet på Greveholm-marathon!
Varför kan inte julkalendrarna vara lika bra nu för tiden?
Dock lyckades inte Lasse hålla sig vaken i mer än 3 avsnitt, utan ligger nu istället och snarkar ikapp med Carro & Folke i soffan. Jag antar att det betyder att jag får sova ensam i sängen ännu en natt.
Jippie.... :(

Wiihoo!

Idag är en mycket bra dag, för vi har äntligen fått internet hemma och jag är lyckligast i världen!
Jag kommer förmodligen att bo framför datorn idag. I alla fall i en timma. Sen är jag nog trött på det...

Som ni säkert förstår har ingen bebis kommit ännu, även om jag kan tänka mig att många trott det nu när jag inte uppdaterat på hundra år här. (sry about that)
Men igår var jag på sista besöket hos barnmorskan och hon bokade en tid för igångsättning i Karlstad på onsdag. Dock trodde hon inte jag skulle behöva utnyttja den då det borde komma igång innan dess eftersom jag var öppen 2 cm nu. Därefter var det ett himla tjat om "sista färdknäppen"..

Nu på morgonen har jag varit en exemplarisk flickvän och gjort frukost till min älskling, som för övrigt har sovit på soffan inatt (!). Anledningen? Han kan inte somna utan tv. Trevligt. Han kan somna utan mig, men inte utan tvn. Och eftersom han lämnade mig i min ensamhet i den stooora, tomma dubbelsängen så bestämde sig naturligtvis mina kära djur för att hänga på honom. Resultatet blev att jag spenderade hela natten ensam i en annars väldigt full säng. Och sen är det jag som gör frukost?!

Wierd

Inatt hände något underligt.
Jag & Lasse vaknade samtidigt, blev illamående och kräktes båda två. Wtf?! var min första tanke. Min andra tanke blev: tack gode gud för att han också mår dåligt, då är det inget fel på liten i alla fall.
Då återstår ju den ofrånkomliga frågan: Vad i hela friden hade förgiftat oss? Middagen jag lagat tidigare under kvällen som bestod av fläsk, potatis och löksås? Det bruna, inte så fräscha vattnet i kranen eller Konsums mjölk? I have no idea.


För övrigt sov jag till halv 1 idag. DET var skönt kan jag lova.
Därefter insåg jag den fasansfulla sanningen: Jag hade inga fler Greys-avsnitt att titta på, och det finns inga fler att ladda ner! Jag kommer att dö... Så nu har jag börjat ladda ner alla säsongerna av Gossip Girl, som självklart inte kan komma i närheten av Greys klass men som ändå kan duga under dessa dryga dagar.


Imorgon bär det av till Sunne för veterinärbesök med Carro. Känner mig otroligt pepp inför det.
Not.


De Nye Gitarkameratene - Reality Checks In

Psykisk misshandel

Det här är tortyr. Ärligt talat, det är förjävligt.
Det här är nog t.o.m värre än väntan på tomten på julafton (och ja, jag sitter fortfarande och längtar hela dagen tills tomten kommer). Speciellt när släkten bestämmer att han ska komma efter Kalle Anka. Då kan man inte ens koncentrera sig på Kalle, bara för att man är så exhalterad inför tomte-besöket!


Och ja, det här är värre än tomteväntan. Det här är bebisväntan, och den är olidlig.
Vissa säger att man ska ut och gå, andra säger att man ska vila. Jag säger:
det spelar ingen jävla roll vad fan man gör, man får inte igång någonting i alla fall!
Nej, jag är frustrerad. Frustrerad, förbannad och trött. Jag behöver energi på burk, vart finnes detta?

Jag beklagar

min dåliga uppdatering. Men jag får skylla på att vi faktiskt inte har internet hemma än!

Har nu gått tre dagar över bf och jag känner att jag förmodligen kommer att bli galen.
Igår var jag så desperat att jag t.o.m skickade ett kedjebrev som lovade att något jag väntat på skulle inträffa! Det fungerade inte...

Idag hade jag planerat in en långpromenad med Carro i skogen, i hopp om att det kanske (mot förmodan) skulle sätta igång någonting. Som svar på detta skickade Gud ner några kilo regn. Tack!

Så jag antar att det inte finns mycket annat att göra än att vänta. Men gud förbarme mig om jag får gå över två veckor. Jag kommer att äta upp alla mina naglar, inklusive tånaglarna. Kanske även Lasses, om det knipar...

En annan del ni förmodligen missat i mitt otroliga liv är att jag numera inte är blond längre. Även om jag, enligt Lötta, såg ut som en blonderad Pippi Långstrump innan så kallade jag mig blond. Nu är jag mörk. Mörkröd, rättare sagt. & jag giller't!


Sen vill jag även upplysa er alla om att när bebben väl bestämt sig för att komma ut, så lovar jag att ni på ett eller annat sätt kommer att få reda på det! Därmed behöver kanske inte halva telefonboken skriva/ringa och fråga varje dag om den kommit än. Det gör inte riktigt att mina dagar går fortare heller... No offence!

salong överbyn

Idag är dagen D, dagen då lillen var beräknad.
Och än har jag inte märkt något av några värkar...
SUCK

Sitter i alla fall hos Linn nu, har färgat håret (äntligen)!


Men nu ska jag äta bulle och gilla läget en stund innan jag ska åka hem :)

Förlamad av Ikea

Igår vid 10-tiden gasade vi iväg mot Karlstad.
Eftersom Lasse drack öl till 3 natten innan så blev det jag som fick stå för körandet. Inte populärt, eftersom jag sov som en kratta under natten.


Väl framme besökte vi biltema, följt av Bergvik som resulterade i nya leggins, en tröja, ett linne, två lampor, fika med syrran, sveriges största bindor (inför förlossningen) & amningskupor. Lasse köpte så mycket som ett par kalsonger!


Därefter åkte vi vidare till Ikea, och väl där fick jag verkligen känna att jag levde. Eller, jag kände mig snarare död men... Att shoppa en hel dag i Karlstad när man är i v. 39+4 är nog faktiskt inget jag kan rekommendera :S Fick stödja mig på kundvagnen för att över huvud taget komma ut därifrån! xD


Idag är jag ungefär lika trött som jag förtjänar, antar jag... Somnade på soffan i någon timme förut, men jag har i alla fall hunnit dammsuga! Wow... Därefter blev det en snabbdusch innan vi for till pappa där det bjöds på något som liknade ett julbord! Så jävla gott. Så nu är jag mätt och nöjd igen.


Undrar om man faktiskt kan lära sig allt man ska kunna inför naturprovet på tisdag? Tveksamt... Ingen som känner för att hjälpa mig?