Jag hade verkligen helt ställt in mig på att nu skulle vi inte behöva vänta längre. Äntligen skulle jag få träffa den där underbara människan som gömt sig där inne alldeles för länge redan! Och även om det inte hände idag så var jag i alla fall helt hundra på att jag inte skulle komma hem till Värnäs igen utan liten. Men ack, så fel jag hade...
När jag låg där på sängen med 200 liter "ultraljuds-gel" på magen, och fick se litens ansikte framifrån så bra som det bara gick, så kläcker kärringen ur sig att "ja, om det ser bra ut idag så får du ju komma tillbaka om två dagar igen och göra samma undersökningar, och så fortsätter vi oftast tills det antingen kommit igång av sig själv eller om det blivit några förändringar som t.ex. lite fostervatten. Och det här ser då bra ut, så du kommer säkert att få åka hem idag" och ler! Jag ville verkligen strypa henne. Och efter att de mätt hjärtfrekvensen & sammandragningarna i 20 min kommer det in ännu en doktor som talar om att "jojomensan, det ser så bra ut så du får åka hem idag och komma tillbaka på fredag". Då ville jag absolut strypa någon!
Så nu är vi än en gång tillbaka i Värnäs, än en gång utan liten & jag är än en gång lika besviken på min kropp som aldrig kan se till att denna lilla (som förmodligen inte är så lite längre) människa kommer ut.
& det är inte ens säkert att de gör någonting på fredag heller!
Skjut mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åk ut och åk bil på små guppiga vägar, :) det gjorde vi och dagen efter gick vattnet med hampuz :D
SvaraRaderavi får hoppas på bebis imorrn annars får vi gå ut och springa du och jag.. om jag så ska behöva göra massa hokuspokus grejer för den ska komma uuuut! =)
SvaraRadera