fredag 31 juli 2009

Avskum

Jag hoppas du tycker det varit värt det.
Du har precis kastat bort två livstider till priset av en skitsumma.
En summa som inte är värd mer än en fis i rymden för mig, men som tydligen kan kompensera två levande varelser för dig. Men nu vet jag vart du står och vad du värdesätter mest.
Det finns ingenting i denna värld nu som kan ta tillbaka dina ord och dina tankar, ingenting i världen som kan göra saker och ting ogjorda.
Det är synd, för jag hade högre tankar om dig. Jag trodde att du kunde se bortom sådana småsaker för att se det stora hela, det trodde jag att de flesta med din livserfarenhet kunde. Men tydligen spelar åldern ingen roll, man blir nog inte klokare med åren.

Jag hoppas att du en dag kommer att förstå allt du går miste om i ditt framtida liv. Men alla prioriterar vi annorlunda.

Du är död för mig.

måndag 27 juli 2009

v. 26 + 5

Det går inte fort, men den växer :p

Jag har blivit polack.

Ja, det är sant. Really!
Igår, efter att jag nästan trampade ihjäl Lasse av all tristess, så tog vi med oss syster ut och plockade blåbär. Och hjortron. Och massa, massa skog.

Jag visste inte riktigt att ett sommarlov kunde vara såhär långtråkigt, och ska jag vara helt ärlig längtar jag tills skolan börjar.
1. jag slipper sitta och glo i väggen en hel vecka.
2. jag får träffa mina göörls!! (även om flera svikit genom att ta studenten. dålig stil!)
3. PENGAR!!
Ja, för just nu är jag nog fattigast i Sverige. Jag lever på luft. Och bär.

Lek med mig idag någon?

fredag 24 juli 2009

Livfull krabat

Ja, nu är det inte ofta det är en lugn stund i magen!
Förutom, såklart, när syster ska känna. Då blir det stilla havet där inne. Så hon ska nog få börja vara här varje kväll när jag ska sova, då det är helt omöjligt att somna av alla sparkar!
Magen växer och växer, hade faktiskt tänkt ta ett kort idag för att dela med mig av min fetmaknöl, men jag hade varken tid, lust eller kamera :p
Idag har jag i alla fall kunnat stryka ännu en punkt på min to do-lista. Har gått igenom alla barnkläder (så man har någon som helst pejling på vad man egentligen har) och detta visade sig ta hela dagen! Har märkt alla de saker jag fått låna av syster som hon sedan ska ha tillbaka när det även är hennes tur ;) Sen har jag skrivit upp allting och därefter delat upp det i påsar märkta med "flicka", "pojke" och "unisex". Ja, jag är en organiserad människa när jag vill!

För övrigt kan jag upplysa er om att jag har sjukt tråkigt om dagarna, och jag vet att det i alla fall finns någon i detta avlånga land som också har det, och vet ni vad? Ni suger på att höra av er :(

Well, nu ska jag ta mina kattskitätande hundar och krypa till kojs, hinner förhoppningsvis slockna innan både liten och vovvsen sätter igång. Sen ramlar väl en alkoholpåverkad Lasse även in om en stund, som även han då kommer att dra stockar hela natten... Jippie!

tisdag 21 juli 2009

Vi ses i Nangijala

Idag har varit en tung dag, och jag hoppas inte på många fler liknande dagar. Jag visste det direkt när jag hörde Sandras röst i telefonen. Dagen vi alla visste att skulle komma, men som vi ändå inte lyckats förbereda oss på, hade kommit. Det var dags för Happy att få vila. När jag kom innanför dörren reagerade hon inte ens, utan låg bara i bädden, andades tungt och ryckte om vartannat. Vi lyckades få tag på en som kunde komma nästan på en gång, hon orkade inte längre. I september skulle hon fyllt 12 år, och trots både epelepsi, cancer och diabetes, som till slut även tog hennes syn, hade hon klarat sig ända fram tills idag. I samma ögonblick som jag hörde skottet visste jag att hon redan hade det bättre. Hon hann aldrig känna någon smärta, allt gick fort och nu var det över. Hon mådde bra, jag kände det ända in i benmärgen och jag hoppas att syrran gjorde det också. Vi begravde henne här hos pappa, under björkarna bredvid snickarboden, och där får hon vila nu.

Vi ses i Nangijala, vår fina fina Happy. Nu är det din tur att leva!



Long time no see

Jag är en usel bloggare, jag vet :(
Jag förbannar mig själv varje kväll när jag lagt mig för att jag inte skrivit något på så länge. Men så kommer den dagen när jag sätter mig ner och tänker lägga ner hela mitt hjärta och själ i ett inlägg, så slutar internet att fungera! Inte kul.

De senaste veckorna har det hänt en hel del, har försökt komma på något ord som kan beskriva hur jag mår allmänt men lyckas dock inte komma på något annat än ren schizofreni. Ena stunden kan jag känna mig lätt som en fjäder, förväntansfull inför allt som komma skall och allmänt positiv, för att sedan kunna brytas ner för resten av dagen bara genom att bli beskylld för att ha ställt in en tom syltburk i kylskåpet. Ja, det är sant, det har hänt. Och när detta händer känner jag mig stor som ett hus och tror i ärlighetens namn att jag ska explodera vilken sekund som helst.
Jag känner mig stressad på något vis, att vi inte ska hinna få klart allting som behövs innan bebisen kommer. Att Lasse inte ska ha något jobb är nog den största farhågan av dem alla och det grämer mig till döds. Samtidigt kan jag inte vänta en minut till på att den lilla i magen ska komma ut så man får se, ta på, lära känna...
Förutom detta är mitt blodvärde förmodligen under mina skosulor som det känns nu. Är trött för jämnan, sur, lättirriterad och snurrig i bollen. Tack, vemdetnuvarsombestämde, för att jag inte tål några järntabletter ALLS. Nu återstår torkade nässlor, blodpudding och lever. Jag längtar...
Som om detta inte vore nog har jag börjat få ett smärre problem med att sova på kvällarna. Hur kommer det sig att varenda gång jag lägger mig och ska ta det lugnt en stund så vaknar något litet innanför naveln och får för sig att springa maraton? Varför vara så otroligt stressad när den ska ligga kvar där inne nästan lika länge till som den redan legat där?!
Nej, att vara såhär nere skrämmer mig faktiskt och det är ofta fel människor som får ut för det. Ingen människa borde få ut för det. Dock har jag nu mest tagit ut mina aggressioner på Folke, som de måste bytt ut vid kastreringen. Vart tog min gosiga, underbara kissemiss vägen? När blev han utbytt mot en felvaccinerad, störd katt med adhd? Jag tycker inte om honom längre :(

Igår beställde jag i alla fall en bärsele från Kina, en jättefin röd sådan. Ska även investera i lite mammakläder snart då jag upptäckt att jag inom några veckor förmodligen inte ens får på mig mina gamla trosor... Jättekul, jag ser ut som en svullen jättebaby.

Tack för mig så länge, jag lovar att bättra mig med uppdaterandet.

onsdag 15 juli 2009

Dilemma

Jag och min beslutsångest..
Jag kan inte bestämma mig för om förlossningen skall äga rum i Mora eller i Karlstad.
Vad jag har hört så är Moras eftervård mycket bättre, man får stanna kvar på själva BB där man då har hjälp 24/7. Dock finns inte de resurser där som behövs om komplikationer skulle uppstå, vilket då betyder att vi i så fall måste åka till Falun i ambulans efter förlossningen!
I Karlstad måste man flyttas till patienthotellet i princip direkt efter förlossningen, och där stannar man högst två dagar vad jag förstått. Dessutom tycker jag att jag hela tiden läser något nytt om detta sjukhus, för höga doser av medicin till barn som sedan kostat dem livet, dödsfall efter förlossning osv..
Någon som kan ge mig några råd? :)

måndag 13 juli 2009

Spyflugor i Njupeskär

Förra veckan spenderade jag hemma hos pappa, med att göra absolut noll och ingenting. Onsdagen bestämde pappa att han och Jonathan skulle besöka Sveriges högsta vattenfall i Särna, och eftersom jag kände tristessen gnaga inombords tog jag det tunga beslutet att följa med, trots det fallande regnet; ett beslut jag sent skulle få glömma. Efter ca 20 mil var jag helt slutkörd bakom ratten, svängde därför av och proppade i mig en pizza innan pappa fick ta över körandet. När vi närmade oss Njupeskär tog regnet i med all sin kraft, och utan paraply hade dagen förmodligen varit helt out of order. Det var dock inte nog med att vi skulle så och titta på ett vattenfall i spöregn, vi skulle även få gå 2 km uppför innan vi kom dit. En mycket sliten och trött Erika befann sig 20 minuter senare framför vattenfallet, och jag måste medge att det var vackert. Men var det värt besväret? Nja, tveksamt.
Väl på hemvägen beslöt vi oss för att ta en annan väg, bara för att få lite variation på omgivningen. Detta resulterade i att en spyfluga blev född i bilen, och vi fick under en timma stanna var 20:e minut för att "sträcka på benen och ta en nypa luft". Väl inne i sköna Norge blev jag akut kissnödig och behövde inom en mycket snar framtid leta upp the lady's room. Vad jag inte visste var att detta var något av en omöjlighet i Norge: där har man bara utedass! Hur kan Norge vara Nordens rikaste land?!
Fick glatt hålla mig tills vi entrade Långflon, och sedan var det raka spåret hem. Jag har aldrig varit så glad över att ha kommit hem någon gång.

Mer om mina understimulerade muskler en annan dag.

tisdag 7 juli 2009


» I'm afraid to fail .

morgonstund

Jag har ett otroligt ointressant liv, för er som undrar.
Det händer verkligen inte ett smack!

Som exempel kan vi ta gårdagen: vet ni hur jag spenderade hela denna dag?
Jag läste. Ja, en bok. En bok?!
Okej, det var Twilight och den var skitbra, men ändå?
Kan starkt rekommendera denna btw, man kan inte sluta läsa!
Så nu efterlyser jag bok nr 2. Någon som har ett litet minibibliotek hemma i bokhyllan som kan tänka sig att låna ut denna till moi? :)

Well, nu antar jag att det är dags att ta en morgonpromenad med snarkis här bredvid mig.
Ciao!

lördag 4 juli 2009

Sex and the city-morgon

Gick upp samtidigt som Lasse idag innan han skulle till jobbet, bara för att vara snäll och äta frukost med honom. Är jag inte världens bästa flickvän? :)

Efter detta blev det promenad med Carro följt av mys i soffan med mig själv till Sex and the city-filmen. Finally! Sjukt bra, fast det var iofs förväntat..

Sen har jag dragit på stort och tagit era efterlängtade magbilder som det så ofta tjatas om här :)
Så, mycket nöje!

fredag 3 juli 2009

En hårig dag

Idag begav jag mig, i piskande regn, till Överbyns frisörsalong. Med mig i bilen befann sig en flåsande hund, en gäspande pappa och två paket hårfärg. Fast besluten att bli blond en gång för alla placerade jag mitt huvud under Linns händer i hopp om ett mirakel.
Då slingmedlet inte räckte till hela håret, utan endast det understa, fick jag glatt nöja mig med detta för att sedan slänga i den guldblonda färgen i hela håret. Blev väl inte riktigt som jag ville, eftersom det övre håret fortfarande var lite mörkare än resten, men klar förbättring från råttfärg till guldslingor. Jämnare färg dessutom, så nu får jag nöja mig med detta tills mitt hår fått vila ännu några veckor. Just nu mår det svinto.

Därefter blev det analysering av födelsetid, astronomi och min & Lasses framtid. Kaffe och langnäsbullar gjorde susen och vid halv 10-snåret begav vi oss hemöver igen.

Väl hemma kom jag under fund med vad jag hatar mest i hela världen, förutom pedofiler, mördare, våldtäktsmän och andra självklara saker, nämligen en full diskbänk. Finns det väl något värre än att komma hem till en diskbänk full av tallrikar med fasttorkad ketchup, klimprester i slasken och en smutsig spis, när man tidigare lämnade den ren och tom?
Jag kan bli vansinnig, jag lovar. Är det faktiskt så hemskt krävande att ställa in tallriken i diskmaskinen efter sig?! Nej, skärpning gott folk!

Ciao

torsdag 2 juli 2009

Torsbyvecka

Den här veckan har spenderats i Torsby.
Måndag var det sista besöket hos kuratorn, eftersom hon ska sluta. Kändes lite vemodigt..
Sen kom i alla fall Mischie och drack massa saft med mig, snackade lite skit och underhöll mig i min ensamma lägenhet.
Tisdag spenderades även den med Mischie, men även Ellen & Hannah. Vi invigde poolen hos familjen Nyqvist och snackade ännu lite mera skit. Sen kom Lasse och hämtade mig där när han kom efter jobbet med Carro & Folke och då väntade bara mys hemma. Eftersom det är ungefär 30 + i lägenheten på nätterna kunde vi dock inte ligga närmare än 1,5 m från varandra. Helt outhärdligt! Men vem behöver väl AC när man har en Carro som flåsar en i ansiktet?

Onsdag blev även den hemma hos Micka, då istället med Lasse eftersom han skulle snika in sig under saxen och få en gratisklippning (jo micka, du SKA få en kebabsallad). Badade även denna dag och svalkade av mig innan vi for hem och sov järnet.

Idag har jag inte gjort mycket annat än besöket hos barnmorskan. Där kollade vi upp mitt blodvärde, som tidigare varit för lågt. Eftersom jag inte kunnat äta järntabletterna pga illamående har jag övergått till att tvinga i mig järnsaft, inhandlad på hälsokostbutiken, men tydligen hade denna inte gjort ett skit för mitt blodvärde var på exakt samma nivå som tidigare test. Skitsaft. Så nu fick jag hämta ut ännu ett nytt paket tabletter på apoteket för en hel förmögenhet.
Dessutom hade jag gått ner i vikt (?) och måste därför äta mer. Hur kan man orka äta i den här värmen?!
Nåja, lyssnade även på hjärtljuden, som lät bra sa hon, och mätte magen som nu utgjorde 24 stora cm. Nu går det fort vill jag lova :s

När jag kom hem till Stöllet åkte jag, syster & Lasse på badning i Stölletsjön. Dock var det inte särskilt svalkande då det var varmare än Mickas pool, säkert närmare 30 grader! Men det var nice, så dit bär det nog fler gånger.
Nu tänker jag sällskapa med min älskling i sängen och sova som en prinsessa ända till 8 imorgon när Carro väcker mig. skönt.

Ciao!