Long time no see

Jag är en usel bloggare, jag vet :(
Jag förbannar mig själv varje kväll när jag lagt mig för att jag inte skrivit något på så länge. Men så kommer den dagen när jag sätter mig ner och tänker lägga ner hela mitt hjärta och själ i ett inlägg, så slutar internet att fungera! Inte kul.

De senaste veckorna har det hänt en hel del, har försökt komma på något ord som kan beskriva hur jag mår allmänt men lyckas dock inte komma på något annat än ren schizofreni. Ena stunden kan jag känna mig lätt som en fjäder, förväntansfull inför allt som komma skall och allmänt positiv, för att sedan kunna brytas ner för resten av dagen bara genom att bli beskylld för att ha ställt in en tom syltburk i kylskåpet. Ja, det är sant, det har hänt. Och när detta händer känner jag mig stor som ett hus och tror i ärlighetens namn att jag ska explodera vilken sekund som helst.
Jag känner mig stressad på något vis, att vi inte ska hinna få klart allting som behövs innan bebisen kommer. Att Lasse inte ska ha något jobb är nog den största farhågan av dem alla och det grämer mig till döds. Samtidigt kan jag inte vänta en minut till på att den lilla i magen ska komma ut så man får se, ta på, lära känna...
Förutom detta är mitt blodvärde förmodligen under mina skosulor som det känns nu. Är trött för jämnan, sur, lättirriterad och snurrig i bollen. Tack, vemdetnuvarsombestämde, för att jag inte tål några järntabletter ALLS. Nu återstår torkade nässlor, blodpudding och lever. Jag längtar...
Som om detta inte vore nog har jag börjat få ett smärre problem med att sova på kvällarna. Hur kommer det sig att varenda gång jag lägger mig och ska ta det lugnt en stund så vaknar något litet innanför naveln och får för sig att springa maraton? Varför vara så otroligt stressad när den ska ligga kvar där inne nästan lika länge till som den redan legat där?!
Nej, att vara såhär nere skrämmer mig faktiskt och det är ofta fel människor som får ut för det. Ingen människa borde få ut för det. Dock har jag nu mest tagit ut mina aggressioner på Folke, som de måste bytt ut vid kastreringen. Vart tog min gosiga, underbara kissemiss vägen? När blev han utbytt mot en felvaccinerad, störd katt med adhd? Jag tycker inte om honom längre :(

Igår beställde jag i alla fall en bärsele från Kina, en jättefin röd sådan. Ska även investera i lite mammakläder snart då jag upptäckt att jag inom några veckor förmodligen inte ens får på mig mina gamla trosor... Jättekul, jag ser ut som en svullen jättebaby.

Tack för mig så länge, jag lovar att bättra mig med uppdaterandet.