En hårig dag

Idag begav jag mig, i piskande regn, till Överbyns frisörsalong. Med mig i bilen befann sig en flåsande hund, en gäspande pappa och två paket hårfärg. Fast besluten att bli blond en gång för alla placerade jag mitt huvud under Linns händer i hopp om ett mirakel.
Då slingmedlet inte räckte till hela håret, utan endast det understa, fick jag glatt nöja mig med detta för att sedan slänga i den guldblonda färgen i hela håret. Blev väl inte riktigt som jag ville, eftersom det övre håret fortfarande var lite mörkare än resten, men klar förbättring från råttfärg till guldslingor. Jämnare färg dessutom, så nu får jag nöja mig med detta tills mitt hår fått vila ännu några veckor. Just nu mår det svinto.

Därefter blev det analysering av födelsetid, astronomi och min & Lasses framtid. Kaffe och langnäsbullar gjorde susen och vid halv 10-snåret begav vi oss hemöver igen.

Väl hemma kom jag under fund med vad jag hatar mest i hela världen, förutom pedofiler, mördare, våldtäktsmän och andra självklara saker, nämligen en full diskbänk. Finns det väl något värre än att komma hem till en diskbänk full av tallrikar med fasttorkad ketchup, klimprester i slasken och en smutsig spis, när man tidigare lämnade den ren och tom?
Jag kan bli vansinnig, jag lovar. Är det faktiskt så hemskt krävande att ställa in tallriken i diskmaskinen efter sig?! Nej, skärpning gott folk!

Ciao