torsdag 8 oktober 2009

Årets bloggare

...borde jag utses till.
Eftersom jag är en sådan pålitlig bloggerska trotsar jag mina tunga ögonlock för att plita ner några rader om min dag.


Den började förjävligt faktiskt, om jag ska vara ärlig. Jag hade blivit ombedd att ringa och väcka min kära sambo när han kl. 07.00 skulle kliva upp för att åka till jobbet.
Sagt och gjort, min klocka ringde kl. 07 och jag i min tur ringde Lasse.
Ring... riiing..... riiing... inget svar.
Ring.... riiing... riiing... inget svar igen...
Sådär höll det på. I närmare bestämt 25 samtal till, innan människan kunde svara!
Detta betydde alltså att jag då varit vaken i ca 40 minuter, för att få upp en 30-åring till jobbet. Jag var en hårsmån från att ta bilen och åka dit och köra över honom eller något, så arg var jag, eftersom detta betydde att jag inte fick sova mera den morgonen. Den sovmorgonen, kanske man ska understryka.


Därefter följde en låång dag med en hel lektion, där vi lyssnade på texter som bokstavligt talat var sövande. Jag uppfattade nog ca. 4 hela meningar under den lektionen.


Sen åkte jag hem till pappa, med min bil som har ett oidentifierat fel vilket resulterade i en mycket långsam hemfärd, för att sedan lifta med Lasse upp på föräldragruppen. Idag hade vi en pappagruppsledare med och därför satt vi idag män och kvinnor för sig. Ja, jag säger "män och kvinnor" för att det är just vad det är. Det är bara jag som kan identifieras som "tjej" tror jag...
Men i alla fall så var detta väldigt givande, då vi diskuterade allt från saccosäckar till sex efter förlossningen. Dock inte med just dessa ord i samma mening...


Därefter följde en lång färd till Torsby för att plocka ur det sista ur lägenheten. Vi fick hjälp av pappa, som för övrigt fyller 47 år idag (!), och vi var klara på ungefär en timma. Så nu är det nästan helt rensat på grejer där, bortsett från lite städjox som kommer att behövas då den ansträngande slutstädningen närmar sig... Lyckligtvis är jag en höggravid tjej så om jag har tur kanske någon snäll och omtänksam människa gör detta åt mig (A)


Nu är vi i alla fall äntligen hemma, proppfulla av pizza & kladdkaka m. grädde & hallon. Och trots att mina ögonlock håller på att trilla igen varannan sekund så satte jag mig här för att berätta om denna händelserika dag för er. Jag är stolt över mig själv. Men nu kallar sängen hypnotiserande på mig, så det är dags att sätta punkt. Punkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar