En punkt i protokollet

Idag fick jag lite smått panik.
Mikael berättade nämligen att han inte kunde sjunga på dopet (!!!)
Men, som en ängel skänkt från ovan så dök en annan sångare upp. I samma familj!
Bäste Henrik har lovat att dela med sig av lite skönsång, vilket räddade livet på mig. Nästan. Så, TACK!!

Idag har jag inte gjort allt för mycket. Fick slänga mig i en iskall bil imorse precis när jag klivit upp då pappa ringde och talade om att Jonathan missat bussen till skolan. Som pricken över i:et hade även bilen snöat in totalt under nattens megaflingor. Och att ploga var väl inte att tänka på. De där plog-gubbarna satt väl i godan ro imorse och smaskade i sig sin müsli och korvmacka innan de efter många om och men beslutade sig för att sakta klä på sig och röja undan snön för oss stackars morgon-bilister. Ungefär samtidigt som jag svängde in på vägen tillbaka hem igen. Och bara för att vara extra jävliga (och jag vet att det bara var därför) så hade han åkt med plogen en liten bit, stannat och sedan backat tillbaka, vilket lämnade kvar en gigantisk hög som jag smockade rakt in i. Okej, den kanske inte var riktigt så stor, men ändå. Idiotgubbe. Idiotsnö. Idiotvinter.


Ciao!