Så känner jag nu.
Jag skulle så gärna vara det där lilla knytet på golvet som bara får ligga där och ooa sig emellanåt. Han får skita vart/när han vill, äta vart/när han vill, bli torkad i röven, spy anytime utan att någon blir sur, dregla, fisa, rapa men framförallt så behöver han inte bry sig ett skvatt om sitt eget dop!! Frågan är egentligen varför man ska ha allt ståhej när han fullkomligt struntar i vilket. Som om han kommer att komma ihåg det i alla fall?! Och han kommer ju ändå inte kunna äta någon tårta, så what's the f***ing point?!?!
Okej, jag är egentligen inte så negativ när det gäller dop. Jag gillar dop. Jag älskar dop! Speciellt när det är min egen son som ska döpas. Det är bara det att jag får fullkomligt fnatt av alla dessa valmöjligheter på allt! När man har sån beslutsångest att man kan stå i en halvtimma och välja ut vad man ska köpa för sorts lösgodis (och ändå ångra sig när man kommer hem och det är dags att äta) så är det verkligen ingen hit att planera ett dop. Jag borde överlåta detta till någon med någon impulsiv. Ja, det borde jag. Men det tänker jag inte göra.
Nej, istället tänker jag sitta här och vända ut och in på mig själv ända tills jag hittar den förbaskade tårtan som ska serveras efter kyrkan! Och eftersom vi kommer att bli 40 pers räcker det inte bara med en tårta. Nej, vi måste ha minst 3, beroende på storleken på tårtan. Och då tyckte ju jag att det vore tråkigt att ställa fram 3 likadana tårtor också såklart. Men nu tror jag tamigfasen att det får bli så ändå. Jag orkar inte töla. Eller så får man slåss om tårtan. Så köper vi bara en. Ja, så får det bli! Man har en man-mot-man-tävling och den som vinner får en bit. På så sätt blir det ju bara hälften som får tårta!
Eller också så serverar vi skorpor och vatten....
Jag skulle så gärna vara det där lilla knytet på golvet som bara får ligga där och ooa sig emellanåt. Han får skita vart/när han vill, äta vart/när han vill, bli torkad i röven, spy anytime utan att någon blir sur, dregla, fisa, rapa men framförallt så behöver han inte bry sig ett skvatt om sitt eget dop!! Frågan är egentligen varför man ska ha allt ståhej när han fullkomligt struntar i vilket. Som om han kommer att komma ihåg det i alla fall?! Och han kommer ju ändå inte kunna äta någon tårta, så what's the f***ing point?!?!
Okej, jag är egentligen inte så negativ när det gäller dop. Jag gillar dop. Jag älskar dop! Speciellt när det är min egen son som ska döpas. Det är bara det att jag får fullkomligt fnatt av alla dessa valmöjligheter på allt! När man har sån beslutsångest att man kan stå i en halvtimma och välja ut vad man ska köpa för sorts lösgodis (och ändå ångra sig när man kommer hem och det är dags att äta) så är det verkligen ingen hit att planera ett dop. Jag borde överlåta detta till någon med någon impulsiv. Ja, det borde jag. Men det tänker jag inte göra.
Nej, istället tänker jag sitta här och vända ut och in på mig själv ända tills jag hittar den förbaskade tårtan som ska serveras efter kyrkan! Och eftersom vi kommer att bli 40 pers räcker det inte bara med en tårta. Nej, vi måste ha minst 3, beroende på storleken på tårtan. Och då tyckte ju jag att det vore tråkigt att ställa fram 3 likadana tårtor också såklart. Men nu tror jag tamigfasen att det får bli så ändå. Jag orkar inte töla. Eller så får man slåss om tårtan. Så köper vi bara en. Ja, så får det bli! Man har en man-mot-man-tävling och den som vinner får en bit. På så sätt blir det ju bara hälften som får tårta!
Eller också så serverar vi skorpor och vatten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar