Nyårspuss :*Nytt år, nya möjligheter.
Ja, det var väl så någon sa... Vad var det för idiot egentligen?
Nåja, nyårsafton kom till slut även om vi försökte förtränga det, och vi hamnade efter många om och men hos Johanna och Andreas på trerätters middag. William lyckades se till att jag fick äta både förrätt och varmrätt i min ensamhet, men somnade sedan stött i dubbelsängen och sov resten av kvällen.
Vi fick alla fall avnjuta god mat, trevligt sällskap och en himla massa raketer!
Och nu när det äntligen slut på alla dessa event kanske man kan få återgå till det normala livet i den inte fullt så normala vardagen. Jag har nog fortfarande inte riktigt kommit till mitt sinnes fulla bruk med att jag faktiskt är mamma nu, tro det eller ej.
Vi i familjen Eriksson/Adolfsson/Grund i Värnäs är förmodligen dömda att förföljas av någon form av förbannelse. Det går inte en dag utan att något krånglar! Igår upptäckte Lasse att diskmaskinen (vi måste ha gjort denna något ont) läckte vatten, och hade han inte upptäckt det hade förmodligen hela köksgolvet varit förstörd. Så där kan vi väl säga att vi hade lite tur i oturen. Imorse på min & Carros morgonpromenad upptäckte jag att vi, än en gång, hade punka på höger framdäck. Av någon anledning vill inte luften bo kvar i däcken när det blir riktigt kallt, och bestämmer sig därför för att pysa ut i friska luften.
Dessutom vägrar William sova i mer än 10 minuter, vilket resulterar i att man inte får särskilt mycket gjort här hemma.
Nåja, imorgon väntar väl nya problem. Bring it on!
Ja, det var väl så någon sa... Vad var det för idiot egentligen?
Nåja, nyårsafton kom till slut även om vi försökte förtränga det, och vi hamnade efter många om och men hos Johanna och Andreas på trerätters middag. William lyckades se till att jag fick äta både förrätt och varmrätt i min ensamhet, men somnade sedan stött i dubbelsängen och sov resten av kvällen.
Vi fick alla fall avnjuta god mat, trevligt sällskap och en himla massa raketer!
Och nu när det äntligen slut på alla dessa event kanske man kan få återgå till det normala livet i den inte fullt så normala vardagen. Jag har nog fortfarande inte riktigt kommit till mitt sinnes fulla bruk med att jag faktiskt är mamma nu, tro det eller ej.
Vi i familjen Eriksson/Adolfsson/Grund i Värnäs är förmodligen dömda att förföljas av någon form av förbannelse. Det går inte en dag utan att något krånglar! Igår upptäckte Lasse att diskmaskinen (vi måste ha gjort denna något ont) läckte vatten, och hade han inte upptäckt det hade förmodligen hela köksgolvet varit förstörd. Så där kan vi väl säga att vi hade lite tur i oturen. Imorse på min & Carros morgonpromenad upptäckte jag att vi, än en gång, hade punka på höger framdäck. Av någon anledning vill inte luften bo kvar i däcken när det blir riktigt kallt, och bestämmer sig därför för att pysa ut i friska luften.
Dessutom vägrar William sova i mer än 10 minuter, vilket resulterar i att man inte får särskilt mycket gjort här hemma.
Nåja, imorgon väntar väl nya problem. Bring it on!
Carro har en tendens att ständigt hitta nya ställen att sova på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar