Lyckokänsla

Helt sjukt vad fort tiden går.

Sedan jag skrev sist har det hänt en hel del. Vi har bl.a. varit på kursen för Unga Föräldrar.

Då jag inte får berätta för mycket om vad vi sa och gjorde där, kan jag sammanfatta det kort med att det var sjukt lärorikt och intressant! Det var roligt att träffa andra unga föräldrar, vilket gjorde att vi inte kände oss så ensamma som vi ibland kan göra. Vissa dagar kan det kännas som om jag är den enda unga blivande föräldern i världen.

Igår var vi i Karlstad på tidigt ultraljud, som vi blev erbjudna av barnmorskan efter att vi konstaterat att min operation tidigt i graviditeten kan ha varit skadlig för fostret. Nåja, det ökade med 1 %.

Vi hade tid vid 1 och innan dess skulle vi till Bäckhammar och hälsa på mammas gubbe, vilket resulterade i att vi var sjukt sena och stressade hela dagen och vi fick köra som blådårar vart vi än skulle. :)

När vi ändå kom fram till sjukhuset fick vi sitta i väntrummet i ca 20 minuter innan en läkare kom och ropade in oss. Därefter fick vi sitta inne i undersökningsrummet i 10 minuter till och mina nerver höll på att sprängas. Till slut kom i alla fall läkaren och vi kunde sätta igång med ultraljudet.

När jag la mig på sängen och tittade upp i tv-skärmen kändes först inget speciellt. Men i samma sekund som jag fick se den pyttelilla varelse som faktiskt befinner sig inne i min livmoder blev jag som förhäxad. Jag kunde bara le och titta på skärmen, enda gången jag slet mig ifrån den för ett ögonblick var för att möta Lasses blick. Han såg lika lycklig ut som mig och jag kunde förmodligen legat där resten av dagen och stirrat på vår lilla bebis. Jag hade ingen aning om att man faktiskt kunde se så mycket såhär tidigt. Man såg absolut att det var en människa, och den hoppade, sparkade och vevade i armarna nästan hela tiden. Den känslan jag kände går nog inte att förklara, hur jag än försöker. Jag vet bara att jag aldrig varit så lycklig i hela mitt liv, och det var helt ofattbart underbart!