Första besöket hos barnmorskan

v. 10

Egentligen inte det första, då vi var där några veckor tidigare för att göra ett "final" gravtest.
Men det var vårt första besök där vi var helt säkra på vad vi ville. Det var vårt första samtal där det verkligen kändes verkligt, nu var vi där och nu hade vi gjort vårt val. Och det kändes så underbart rätt.
Vi fick fylla i papper & blanketter, svara på frågor och läsa i broschyrer. Sedan fick jag traska in till sköterskan, så skulle hon mäta & väga mig, samt ta mitt blodtryck. Dessa siffror skrev hon sedan in i datorn, sparat på något dokument som sedan skulle komma att bli min journal.
Journal, det låter så... Sjukhusigt?

Vi fick förmodligen den bästa barnmorskan i hela Värmland, och det är jag väldigt tacksam för. Utan hennes stöd hade det här förmodligen inte känts lika säkert. Det här besöket var alltså ett väldigt lyckat besök.

Dock var även detta den gång jag först kom att tänka på missbildningar, sjukdomar och annat som kan drabba barnet. Saker som kan göra normalt enkla saker till ett helt äventyr, saker som gör att uppgiften som blir 1000 gånger större. Detta var även denna gång jag kom att tänka på missfall, att det faktiskt förekommer för väldigt många de första gångerna. Hur skulle jag kunna stå ut med något sådant nu när jag väl bestämt mig? Hur skulle jag kunna fortsätta leva efter något sådant? Skulle pappan klara det?

Då bestämde jag mig för att man inte kan tänka så. Man kan inte vara pessimist, man kan nog inte ens vara realist. Optimist var nog det enda som gällde såhär tidigt, och jag bestämde mig för att jag är optimist. Jag vet att det kommer att gå bra. Eller?