Egentligen är jag inte ett så stort fan av midsommar.
Fan, jag skiter faktiskt fullständigt i midsommar, vad jag gör och vart jag är.
Varför denna hysteri om att man inte bestämt sig dagen innan midsommar?!
Nej, jag chillade järnet på fredagen. Dock trycktes jag in i en mörkblå volvo av någon fräcking vid namn Lasse, för att sedan bli påtvingad att stjäla (!!!) två stackars små björkar som levde vid vägkanten i skogen någonstans i Klarälvdalen. Hemska människa, om jag får säga mitt. Och som om detta inte var nog blev jag tvungen att drastiskt separera lupiner, smörblommor och hundkex från sina respektive, bara för att glädja denna Lasse & hans kumpan Lars.
Det enda som räddade mig från att inte spendera resten av dagen med att gråta var Carro. Om inte denna överviktiga, snarkande Cavalier kommit till min räddning hade denna midsommar troligtvis varit slutet på mitt långa liv. Dock fick jag inte ha henne för mig själv särskilt länge, utan blev bestulen jag med av ingen mindre än mitt eget kött och blod! Stackars Carro fick bo i min systers knä under en längre tid, men jag såg hennes lidande i de där underbara, stora, bruna ögonen.
Nåja, kvällen avrundades med grillning (efter 300 kg sill. Visste ni förresten att vi svenskar äter 100 000 ton sill per år?! Så j*vla gott är det inte.) och vindrickande. Nej, inte för mig såklart. Jag levde på näst-intill-alkoholfri cider under kvällen (0.7%). Men det gör mig ingenting, jag slapp baksmällan på midsommardagen! :)
Fan, jag skiter faktiskt fullständigt i midsommar, vad jag gör och vart jag är.
Varför denna hysteri om att man inte bestämt sig dagen innan midsommar?!
Nej, jag chillade järnet på fredagen. Dock trycktes jag in i en mörkblå volvo av någon fräcking vid namn Lasse, för att sedan bli påtvingad att stjäla (!!!) två stackars små björkar som levde vid vägkanten i skogen någonstans i Klarälvdalen. Hemska människa, om jag får säga mitt. Och som om detta inte var nog blev jag tvungen att drastiskt separera lupiner, smörblommor och hundkex från sina respektive, bara för att glädja denna Lasse & hans kumpan Lars.
Det enda som räddade mig från att inte spendera resten av dagen med att gråta var Carro. Om inte denna överviktiga, snarkande Cavalier kommit till min räddning hade denna midsommar troligtvis varit slutet på mitt långa liv. Dock fick jag inte ha henne för mig själv särskilt länge, utan blev bestulen jag med av ingen mindre än mitt eget kött och blod! Stackars Carro fick bo i min systers knä under en längre tid, men jag såg hennes lidande i de där underbara, stora, bruna ögonen.
Nåja, kvällen avrundades med grillning (efter 300 kg sill. Visste ni förresten att vi svenskar äter 100 000 ton sill per år?! Så j*vla gott är det inte.) och vindrickande. Nej, inte för mig såklart. Jag levde på näst-intill-alkoholfri cider under kvällen (0.7%). Men det gör mig ingenting, jag slapp baksmällan på midsommardagen! :)
Bjuder på en bild på Carro bara för hon är gölli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar